Man letar upp de mest behjärtansvärda fallen med äldre som knappt får ut ett studiebidrag i månaden och låter dem representera det svenska pensionssystemet, med en outtalad poäng om att vi alla riskerar att hamna i den situationen. Tankesmedjan Katalys, som har en vänsterpolitisk, ideologisk riktning, har exempelvis beskrivit situationen som en "kris" (24/3). 

Det här handlar dock mer om att sälja lösnummer än att ge en objektiv beskrivning av verkligheten. En ny undersökning av tjänstepensionsbolaget Alecta, där man gått igenom tre miljoner svenskars pensioner, visar att läget i det svenska pensionssystemet är långt från den kris som det ibland beskrivs som. I rapporten konstaterar de bland annat att de svenska pensionerna har ökat över tid. De faktiska inkomsterna för de personer som går i pension idag är högre än tidigare. Exempelvis hade personer födda 1941 en inkomst på 175 000 kr per år när de var 66 år gamla, medan de födda 1953 hade 247 000 kr när de nådde samma ålder. Skillnaden förklaras framförallt av att vi blir allt äldre och allt friskare, vilket gör att fler arbetar längre, både heltid och deltid. Tjänstepensionen har även vuxit i betydelse.
 

Var fjärde svensk har till och med en högre inkomst som pensionär än innan pensionen, vilket beror på att vårt pensionssystem har inbyggda grundskydd för den som exempelvis varit långvarig sjukskriven eller arbetslös, som bostadsbidrag och garantipension. Det säger något om vad som egentligen är de relevanta, underliggande samhällsproblemen att ta upp när vi diskuterar pensionssystemet. För de allra flesta svenskar fungerar vårt pensionssystem väl, och ger ett bra grundskydd.

Det finns onekligen individer som kommer i kläm och som har en svår situation, men granskar man dessa fall mer djupgående framträder ett tydligt mönster. Det finns en avgörande faktor bakom att vissa får mycket låga inkomster som pensionärer och det är att de inte har arbetat under stora delar av sitt liv. Det i sin tur kan bero på sådant som långtidsarbetslöshet eller på att personen invandrat till Sverige sent i livet och aldrig kom in på arbetsmarknaden. Alltför ofta har vi varit oförmögna att hjälpa individer med särskilda utmaningar att hitta ett arbetsliv som fungerar för dem, utifrån deras förutsättningar.
 

Det här är välkända strukturella problem, som får påverkan både på samhällsnivå och för enskilda individer – inte minst när det rör pensionerna. I den fortsatta debatten borde vi därför rikta fokus på de specifika problemen och utforma bättre incitament, som högre grundavdrag för den som får sitt första jobb eller tydligare försörjningsansvar vid anhöriginvandring. Det är mer relevant än att attackera hela pensionssystemet, som i det stora hela fungerar väl.