Nytt år, nytt jag, nytt liv! Vi människor älskar symboliken i att en ny tid och en ny period börjar. Måndagar, första dagen på ett nytt år. För många av oss känns det enklare att avge ett löfte om att börja eller sluta med något på just en dag som markerar nystart.
Säkerligen finns det några som använt även detta år för att lova sig själva nya vanor. Enligt en undersökning är det ungefär 12 procent av männen och 20 procent av kvinnorna som avger nyårslöften. En studie visar att löftena är svåra att hålla, men att det är enklare att börja med något än att sluta. Exempelvis att lova sig själv att ”börja äta två frukter om dagen” i stället för att ”sluta äta godis”.
Vi är nog flera som känner igen oss i att köpa ett gymkort eller de där nya löparskorna i just januari. Men faktum är att nyårslöften och de nya vanor vi försöker skaffa, inte nödvändigtvis gör så stor skillnad för vår hälsa som vi tror. Trots att alla vet vad som krävs för att leva ett så hälsosamt liv som möjligt är det inte den informationen som får oss att göra det. Inte heller är det helt självklart att vår hälsa verkligen går att styra helt med egna medvetna val. Mycket forskning tyder snarare på att en sådan sak som övervikt i hög grad avgörs av våra gener och att ständiga hjälpsamma tips om att äta mer frukt är inte det som avgör vad en person väger.
Anledningen till att jag vill betona detta är att ”hälsa” som begrepp alltmer används som en allmän ursäkt från politiskt håll för att kontrollera människors liv mer. Politiker älskar tanken på att deras makt över oss medborgare är för vårt eget bästa. Lagar och förbud införs med motiveringen att det skyddar oss från den där farliga ”ohälsan” – och det kan vara allt från rökning på den egna balkongen till att äldre på ålderdomshem inte ska få dricka läsk.
Det finns absolut goda anledningar att försöka skapa en livsstil som man mår bra av. Som gör att vi kan vara rörliga och friska. Men att ”må bra” är inte ett helt objektivt begrepp och innebär inte exakt samma sak för alla personer. För en person är en objektivt sett rätt farlig utförskidåkning en del av livskvaliteten. För någon annan är det att röka en fin cigarr efter en god måltid. Att ”leva hälsosamt” behöver inte vara att springa maraton och äta sallad för alla.
Covid-19 pandemin, som 2022 nu går in på sitt tredje år, har för vissa politiker fungerat som en dörröppnare till ytterligare kontroll och reglering av medborgarnas liv. Läkaren Amanda Lahti skriver i en intressant artikel i Göteborgsposten om att vaccinpassen, som regeringen nu vill utöka under januari, inte är så logiska som de kan verka. Vad blir nästa steg för att inskränka medborgarnas rättigheter med motivering i ”hälsa”? Om vi tycker det är motiverat att inskränka rörelsefriheten för en i övrigt frisk person för att hen inte valt att vaccinera sig, kan man då motivera att göra detsamma för en annan person med annan typ av ohälsa?
I en liberal demokrati bör principen om människors frihet till egna val väga över alla nyttoargument. Annars befinner man sig snabbt på en farlig väg där lite alla möjliga påstådda former av ”ohälsa”, som vi egentligen inte vet exakt hur mycket de går att påverka för individen, bli till vapen som politiker använder mot oss.
Låt nyårslöftena vara upp till den enskilda, inte påtvingas av staten.