Förändringsarbetet måste drivas uthålligt och tydligt, från Högkvarteret och i de enskilda förbanden.
Vi ser en upprustning som saknar motstycke i svensk historia. Efter decennier med ett totalförsvar på sparlåga står Sverige nu inför den ambitiösa uppgiften att bygga upp både ett civilt och militärt försvar – i många avseenden från grunden. Uppbyggnadsfasen handlar om betydligt mer än att fylla vakanser.
För att få till effektivt försvar är Försvarsmaktens viktigaste resurs personalen. En förutsättning är att såväl de som rycker in tillfälligt som de som viger sina karriärer åt försvaret får rätt förutsättningar att utvecklas och bidra på lika villkor.
Men jämställdhetsarbetet haltar. En ny studie från Försvarshögskolan visar att Försvarsmakten lider av stora brister i anpassningen för kvinnor – både i fråga om arbetskultur och utrustning. Trots ambitiösa jämställdhetsmål upplever många kvinnor att de inte värderas lika högt som sina manliga kollegor, och utrustningen är ofta otillräcklig för deras behov (Officerstidningen 28/1).
Det förstnämnda utgör den största utmaningen. Främst eftersom kulturförändringar i en organisation sällan sker över en natt.
Försvarsmakten måste bryta ner skadliga strukturer som ofta begränsar, och ibland till och med förminskar, kvinnliga anställda. I studien vittnar kvinnliga kadetter till exempel om en sexistisk jargong som påminner om lumparhistorier med ett par decennier på nacken. Det är inte en modern och jämställd organisation.
Den andra delen, frågan om materiel, borde vara enklare att få bukt med. Försvarsmaktens personliga utrustning är fortfarande på tok för dåligt anpassad för kvinnor. De intervjuade kadetterna lyfter bland annat att utrustning som är specifikt anpassad för kvinnor ofta saknas. Även där tillgängligheten inte utgör det största problemet brister passformen på kläder, hjälmar och annan utrustning. Det ger en onödig uppförsbacke för kvinnor i personalen.
Det riskerar inte bara leda till att Försvarsmakten förlorar både personal och förmåga. Det sänder även en signal om att kvinnors behov inte prioriteras.
Många kvinnor inom Försvarsmakten upplever att de inte värderas lika högt som sina manliga kollegor.
Fungerande utrustning för alla anställda, oavsett kön, borde vara en icke-fråga. Men trots decennier av arbete är Försvarsmakten fortfarande långt ifrån att uppnå verklig jämställdhet. En avhandling från Lunds universitet häromåret pekar på att en orsak är ett inneboende motstånd mot förändringar som genomsyrar organisationen – strukturellt, organisatoriskt och professionellt (2023).
Motståndet grundar sig i att jämställdhetsarbetet ofta upplevs som ett hot mot kärnuppgiften: stridsförmågan. Att förändra en sådan uppfattning är dock allt annat än en enkel uppgift. Klart är att det inte sker med hjälp av nya pr-initiativ. Det krävs ett ihärdigt förändringsarbete som måste drivas från Högkvarteret i Stockholm – och trappas upp i verksamheterna på varje förband.