Frågan om hur tillståndansökan för Preemraff Lysekill skulle hanteras har delat regeringen. Miljöpartiet har satt all sin relativa regeringsmakt på att stoppa utbyggnaden av oljeraffinaderiet. Det är Skandinaviens största anläggning, som kan raffinera 11,4 miljoner ton råolja per år.

Om utbyggnaden hade blivit verklighet skulle utsläppen av växthusgaser från anläggningen i Lysekil bli de största i landet, större än SSAB Oxelösund och SSAB Luleå. Ändå kan man hävda att verksamheten samtidigt är effektiv och släpper ut mindre koldioxid än vad andra jämförbara raffinaderier gör. 

Mark- och miljööverdomstolen godkände utbyggnaden, men i stället tog regeringen och det miljöpartistyrda Miljödepartementet över prövningen. Ett nej krävde att regeringen fann stöd i miljöbalken. Hur EU:s regelverk, miljömålen och klimatmålen ska tolkas, tillämpas och vägas. 

Svaret har dröjt och striden mellan viljor inom regeringskansliet har pågått. Eftersom Socialdemokraterna, utan att säga det offentligt, har lutat åt att ge Preemraff godkänt och MP har satt all sin prestige på ett nej, skulle detta ha slutat i en regeringskris. Ett ja till utbyggnad hade gjort MP:s position omöjlig.

Gårdagens besked från Preem är att försöken att bygga ut raffinaderiet avslutas, till förmån för en större framtida, förnybar produktion av drivmedel. I dagsläget produceras förnybar diesel och förnybart flygbränsle i Lysekil. Om den produktionen kan växa är detta en seger för såväl Miljöpartiet som Preem.

I slutänden handlar det inte om att lägga ned och stänga, utan om att producera mer och bättre hållbart. Kampen för att nå klimatmålen mår bättre av samverkan, samtal och samförstånd än av högljudda bråk och ultimatum.