Pandemin har slagit hårt mot svensk ekonomi. Arbetslösheten är på hisnande nivåer. Totalt är nästan en halv miljon svenskar inskrivna på Arbetsförmedlingen.
Den ekonomiska krisen i coronansmittans spår är total för de ungdomar som står som längst ifrån arbetsmarknaden (SVT 19/10). Nyanlända och utrikes födda är den andra gruppen som redan haft det svårt att få jobb innan coronaviruset slog till.
Stockholm och Uppsala är de två regioner som ligger värst till för invandrare som söker jobb, men på nationell nivå är arbetslösheten för utrikes födda den högsta någonsin sedan millennieskiftet (AB 9/10). De som redan stått långt ifrån arbetsmarknaden kommer få det ännu svårare på både kort och lång sikt att skaffa sig ett jobb.
Samtidigt som pandemin tagit ett hårt grepp om Sveriges ekonomi har regeringen meddelat att de skickar ut ett stycke valfläsk på remiss. Det är inget mindre än den omdebatterade familjeveckan, som ska utredas med mål att införas senast 1 april 2022.
Familjedagspenningen ska kunna användas av vårdnadshavare som har barn i åldern 4 till 16 år. Det innebär att föräldern får rätt till ersättning för att vara ledig när barnen exempelvis har lov eller en studiedag (SvD 4/11). Familjeveckan avtalades som en del av Januariavtalet, men formerna för reformen är ännu i sin linda.
Om huvudförslaget på tre dagar införs innebär det en statlig kostnad på drygt 3 miljarder kronor år 2022, men det är inte bara ersättningskostnaderna vi ska räkna in.
Ledigheten beräknas leda till ett bortfall av 16,7 miljoner arbetstimmar, vilket motsvarar en minskning av BNP på omkring 7,5 miljarder kronor: ”Bortfallet i arbetade timmar 2022 motsvarar omkring 8 000 helårs-arbetande personer,” enligt regeringens underlag.
Att samhället ska möjliggöra för föräldrar att vara delaktiga i sina barns uppväxt är viktigt och beundransvärt.
Det går däremot inte att bortse från att Sverige redan sedan tidigare har en omfattande föräldraledighet som ger föräldrar gott om tid att vara delaktiga i barnens liv. Familjeveckan måste också sättas i relation till samhällets resterande utmaningar – och de är inte få.
Knappt en halv miljon svenskar står i dag utan jobb. Det är oklart om Sverige lyckats ta sig ur coronans grepp inom blott två år.
Att i det läget prioritera betald extraledighet är allt annat än vad Sverige behöver för att ta sig ur krisen. Fler arbetstimmar krävs för att rädda välfärden och fler behöver ett jobb för att kunna försörja sina familjer.
Det hade varit klädsamt om regeringen låter verklighetens utmaningar gå före valfläskreformen från högkonjunkturens sista sköna dagar. Coronapandemin har troligen bara börjat och hårdare prioriteringar väntar oss alla – vare sig vi vill det eller inte.