I veckan noterades ett dramatiskt fall i oljepriset, framför allt gällande amerikansk och kanadensisk oljeproduktion. Ordet bottennivå gör skäl för namnet. Den mest extrema priseffekten, negativt pris, var en tillfällig hicka, men helheten är tydlig och påverkar världen över.
Krisen som följt på smittspridningen av coronaviruset har gjort att väldigt många och stora ekonomier i världen närmast står still. Där allt står still behövs det väldigt lite olja jämfört med hur det brukar vara. Priseffekten den här gången var en följd av att lagringsutrymmet för olja som väntar på kund, att användas, började ta slut.
Marknaden har betydligt mer olja att erbjuda än vad som efterfrågas. Det här slår igenom också på bensinpriset som nivåmässigt backat mer än tio år tillbaka, till prislägen som gällde ungefär 2007 (Aftonbladet 21/4).
För världens stora oljeproducenter är detta ett akut krisläge på intäktssidan. Stater som Saudiarabien och Ryssland är beroende av oljeproduktionen. Med fallande försäljning urholkas också statsfinanserna. Det auktoritära kan raskt hamna på sliriga fötter, om krisläget och det jämförelsevis låga råoljepriset blir kvar under en längre tid. Även om produktionen aktivt minskas.
Behovet av olja i en mer normal situation är fortfarande omfattande, inte minst inom den globala transportsektorn. Det finns också fortfarande gott om oljereserver i världen. Ju högre priset blir desto mer betalar det sig att ta fram mer av de oljekällor som är jämförelsevis svåra att utvinna.
Ska världen bryta med oljeberoendet måste det växa till hållbara, konkurrenskraftiga alternativ – och ny utsläppsbegränsande teknik för den olja som trots allt förbrukas. Världen behöver öka takten i omställningen från fossila bränslen och energikällor som olja, kol och gas, till hållbara och förnyelsebara som bioenergi. Den negativa klimatpåverkan behöver reduceras. Men beroendet av olja kommer att vara kvar under lång tid.
Den svenska drivmedelsbranschen har satt upp en färdplan med målet att nå klimatneutrala utsläpp senast 2045. Det är möjligt att hela branschen ökar takten också globalt sett. Energiföretaget Shell räknar för sin del att vara klimatneutralt fem år senare och konkurrenten BP likaså. Kom samtidigt ihåg att det för vissa stater är en överlevnadsfråga att ha fortsatt hög konsumtion – läs export – av olja och fossil gas, däribland Saudiarabien, Ryssland och Iran.
Den hoppfulla ser en möjlighet att , efter krisen, öka utrymmet för alternativ till oljan i världen. När allt kommer i rörelse på nytt behöver det inte vara som förr. Mycket kommer att vara det, men det finns handlingsutrymme. Att stimulera användningen av biodrivmedel är en möjlighet, ökad elektrifiering inom transportsektorn en annan.
Vi har också att göra med en värld som i växande grad efterfrågar det hållbara, det klimatvändliga och en begränsning av skadliga utsläpp. Det kräver politisk handlingskraft, en innovativ och utvecklingsinriktad marknad. Ny teknik inom olika branscher kan snabba på utvecklingen av nollutsläpp inom transporter. Exempelvis inom sjöfarten. Potentialen i nya lösningar för att motverka utsläpp även från det oljedrivna ska inte underskattas. Det är mycket möjligt att vi under 2000-talet kan nå en klimatneutral värld – utsläppsmässigt – utan att helt bli av med beroendet av fossila bränslen. Även om det inte känns lika entusiasmerande som det fossilfria.