Civilklädda personer från Säkerhetspolisen som lyckas gripa en man under ett möte med ett ryskt ambassadråd, visar sig i själva verket tillhöra landets underrättelsetjänst. Det kunde ha varit en scen i en rafflande spionthriller. Likväl är det en händelse som utspelas på en restaurang i Stockholm i början av 2019. 

Först i veckan (22/2) väcktes åtal mot den 47-årige mannen som misstänks för att under flera år ha försett rysk underrättelsetjänst med hemliga uppgifter i utbyte mot betalning. Mannen, som nekar till anklagelserna, har tidigare jobbat på Volvo Cars samt Scania. Säkerhetspolisen misstänker att han olovligen har överfört känsligt material som tillhör fordonstillverkarna.

Ryske presidenten Vladimir Putin har förnekat allt från inblandningen i förgiftningen av Aleksej Navalnyj till Rysslands systematiska och statsunderstödda dopingprogram inför vinter-OS i Sotji 2014, så vi kan säkerligen förvänta oss att han är intet ont anande även denna gång. Eller åtminstone att han säger sig vara det. 

I takt med att fax har fasats ut till förmån för en smartphones har samhället blivit alltmer exponerat för nya, mångfacetterade säkerhetshot. Det handlar om spionage och cyberangrepp i syfte att inhämta såväl företagshemligheter som nya forskningsrön och känslig information.

I en rapport för tankesmedjan Frivärld 2019 synliggjorde Stefan Kristiansson, tidigare chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST), banden mellan ryska underrättelsetoppar och Kremls maktcentrum.

Underrättelsetjänsten som fokuserar på civila mål benämns SVR, och är ryska statensorgan för verksamhet i utlandet. Chefen för SVR, Sergey Naryshkin, har ett förflutet som talman för parlamentets underhus, Duman. Dessutom sitter han i det nationella säkerhetsrådet, och rapporterar direkt till president Vladimir Putin. 

Av en tillfällighet visade det sig att ambassadrådet som greps vid tillslaget i Stockholm tidigare har pekats ut som Sverigechef för SVR (DN 14/3 -19). Hans handlingar var nog ingen överraskning för våra myndigheter. Häromåret kunde Säpo konstatera att drygt var tredje rysk diplomat i Sverige i själva verket arbetar för rysk underrättelsetjänst.

Även Kina och Iran lurar i vassen. Deras övergripande mål är att stärka den egna industrin på bekostnad av våra konkurrensfördelar och tekniska spjutspetskompetens. Enligt Säkerhetspolisen uppgår det årliga värdet av forskning och känslig information som blir stulet till flera miljarder kronor. Det handlar sålunda inte om växelpengar.

Det är tydligt att vår säkerhetsberedskap förtjänar en högre prioritet. För att identifiera sårbarheter i vår säkerhet krävs en ökad utbildning av såväl medborgare som ansvariga. Främmande makter har inte mycket till övers för varken blåögdhet eller senfärdighet.

Putin är ökänd som en oberäknelig ledare som styr i machiavellisk stil. Oavsett om det handlar om vitt utbredda dopinghärvor eller omfattande underrättelseverksamhet på svensk mark, kan vi vara säkra på en sak. I Kreml kommer man fortsätta låtsas som det regnar.