Frågan är om det finns någon demokratisk stat som är nöjd med hur Förenta Nationerna fungerar i dag? Allt från veto-problematik till finansieringssvårigheter spelar in. Det är inte svårt att se behovet av en aktör som kan söka, driva och möta globala frågor och problem. Men inget medlemsland är egentligen redo att gå längre än vad den egna självbevarelsedriften räcker till, inte ens demokratierna.
I torsdags var det FN-dagen. Högtidligt applåderas idén med ett globalt forum för fred, problem- och konfliktlösning – i mänsklighetens tjänst. Vi behöver en global arena där alla kan komma till tals. Men det betyder inte att alla ska ha inflytande överallt.
FN förmår inte mäkla fred i Syrien, inte heller i Jemen. Intressekonflikter och låsningar styr. Skillnaden mellan att rapportera från helveten och att kunna göra något åt dessa, blir plågsamt tydlig. Brutala diktaturer möter föga kritik inom det internationella samfundets väggar. Det blir viktigare att alla kan vara med än att alla följer samma måttstock. Det kanske är så att FN blir omöjligt att hålla igång om skurkstaterna möter sylvass kritik och tvingas agera för att komma tillrätta med detta.
Fler steg i konstruktiv riktning borde dock gå att ta. Ett av de mest plågsamma exemplen på hur FN-andan förfelas är Rådet för mänskliga rättigheter. Det har 47 medlemmar som väljs på tre år: genom en bestämd fördelning av platser är hela världen alltid representerad. Sverige har hittills inte varit medlem.
Detta råd har ägnat väldigt mycken kraft åt Israel/Palestina-frågor, gjort några vissa insatser i frågor som berört Sudan, Syrien och Nordkorea. Så mycket förändring inifrån, på skurkstater i rådet blir det inte.
En riktig pinsamhet är vilka stater som väljs in, enligt ovan nämnd fördelning. Det spelar i princip ingen roll hur mycket eller hur ogenerat en stat har kört över mänskliga rättigheter – större makter som Kina och Ryssland inräknade. Där sitter en skenhelighetens skara. Nyligen valdes exempelvis Venezuela in, en sönderfallande stat där den socialistiska diktaturen driver på ett allt ökande lidande för invånarna. Venezuela behöver inte hyllas med en plats där mänskliga rättigheter ska sitta i högsätet. Lägg hellre ned.
Bland medlemmarna i dagens råd finns Saudiarabien, Pakistan, Somalia, Qatar, Kuba och Egypten. Om garanterandet av mänskliga rättigheter skulle ha varit ett krav skulle ingen av dessa haft en plats, mer än i skamvrån. Vid årsskiftet tillkommer Mauretanien, Sudan, Venezula och Libyen. Detta är ett typexempel på sådant som gör FN till åtlöje - och underminerar dess möjligheter att göra faktisk skillnad.
Hylla gärna tanken med FN, men hymla aldrig med att det krävs omfattande reformer av dess form och funktion. Även om det blir direkt besvärande för världens diktaturer.