Kommuner som har sagt ja och säger ja till vindkraft ska få kompensation som motsvarar anläggningens fastighetsskatt. Nästa år handlar det om 340 miljoner kronor. Regeringens förslag presenterades bland annat av miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Motsvarande åtta procent av landets nuvarande förnybara elproduktion. Så mycket energi hade kunnat produceras i den planerade vindkraftparken Långgrund utanför Sörmlands kust. Turerna har varit många. Försvarsmakten har haft synpunkter och som så ofta med stora byggprojekt har många närboende varit kritiska. I våras strandade planerna till slut helt eftersom fyra av fem berörda kommuner sa nej.
Kommunernas veto gör att de när som helst i planeringsfasen kan stoppa vindkraften, på vilka grunder de vill. Regeringen har möjlighet att köra över kommunerna, men i fallet med Långgrund valde man att inte göra det.
I dag känns kommunernas stora makt i vindkraftsfrågan som en självklarhet, särskilt för våra lokalpolitiker. Trots det infördes vetot så sent som 2009. Den ersatte den tidigare dubbelprövningen som innebar att vindkraft prövades lokalt genom bygglov och nationellt mot miljöbalken. I den dåvarande regeringens proposition framgår att förhoppningen var att detta skulle ge en kortare och smidigare process. I dag vet vi att resultatet I stället blev det motsatta – processerna blev krångligare och mindre tillförlitliga.
På nationell nivå verkar det inte vara aktuellt att se över kommunernas veto. Däremot saknas det inte initiativ för att komma åt grundproblemet: att för många kommuner hindrar vindkraftsetableringar. I regeringens höstbudget presenteras nu en ny funktion som innebär att kommuner som huserar vindkraft ska få statlig kompensation för det. Ersättningen ska motsvara fastighetsskatten för vindkraften, vars nivå fortsatt ska vara statlig. En liknande modell finns i dag i Norge och det har där inneburit ett rejält tillskott för flera kommunala kassor.
Fördelarna med lokala ersättningar är många. Till att börja med ger det större anledning för kommunerna att välkomna vindkraften trots att de har makten att stoppa den. Man ska inte heller glömma att kraftproduktionen också kommer med lokala negativa effekter. Ur ett rättviseperspektiv är det därför också rimligt att man kompenseras lokalt för dessa. Hur stor effekten i slutändan blir på vindkraftsutbyggnaden återstår såklart att se.
Trots den nya modellen finns det anledning att se över kommunernas veto. Det är rimligt att det finns ett lokalt inflytande över projekt som sker lokalt. Man kan däremot fundera på om det skulle kunna uppnås utan att processen i sig behöver ligga hos kommunerna. Det är helt klart ohållbart att inflytandet i dag sträcker sig så långt som en absolut vetorätt som kan nyttjas helt godtyckligt. Processen måste bli mer uppstyrd än den är i dag. Beslut om avslag är ibland nödvändigt, men det måste vara ordentligt motiverat, komma i ett rimligt skede och kunna överklagas.
Här är regeringens planer för vindkraften de närmaste åren.
Regeringen har tagit ett steg i helt rätt riktning. Samtidigt behöver mer göras för att få en bättre balans mellan det lokala inflytandet och vårt nationella energibehov.