Debatten om vargen, och jakten på densamma, är ett polariserande ämne som väcker starka känslor. På bara några år har Sörmland gått från att inte ha några vargrevir alls till att för tillfället ha över sju revir och familjegrupper i länet. Det har genererat kraftiga reaktioner från lantbrukare och jaktlag - med all rätt. Vargpopulationen i Sörmland måste minska, för att värna lantbruket, naturen och jakten.
Vargen är ett rovdjur med en unik egenskap - den dödar det mesta den kommer förbi. Om en varg kommer in i en fårhage är det närmast en massaker som väntas, snarare än ett enskilt lamm som blir vargmat. Den skadan som vargar orsakar resulterar i stora förluster, både ekonomiskt och emotionellt. Lantbrukare sätts i skräck när vargen fritt får härja. De riskerar att förlora stora investeringar och intäkter, men också att se djuren de sköter om, fara illa. Därtill innebär det att den viktiga biologiska mångfald som betande djur utgör för öppna landskap missgynnas om lantbrukarna inte vågar ha igång sin verksamhet.
Vargen gör det även svårt att bedriva en effektiv och meningsfull jakt. Drivande hundar är vitala för jakten i Sörmland och om man är för rädd för att vargen ska fånga din lössläppta hund, slutar man helt enkelt jaga. Jakten är ett stort fritidsintresse för många men det är också vitalt för att hålla populationen av diverse vilda djur på en lämplig nivå.
Regeringen har gett naturvårdsverket i uppdrag att se över hur man kraftigt kan minska vargstammen i Sverige som idag består av ungefär 450 individer. Av dessa uppskattade länsstyrelsen i region Södermanland att upp till 45 vargar finns i dess geografiska område. Naturvårdsverket ska även se över praxisen för skyddsjakten. Idag krävs det fyra attacker av tamdjur innan man har rätt att ingripa. Siffran kanske låter låg, men att en jägare ska behöva bli av med fyra av sina hundar eller att en fårbonde ska behöva förlora stora delar av sitt djurbestånd innan man har rätt att agera är anmärkningsvärt. Slutligen ska naturvårdsverkets uppgifter även överföras till länsstyrelserna.
Än har ingen licensjakt tillåtits i Sörmland, däremot har några enstaka vargar skjutits vid så kallad skyddsjakt. Det är därför positivt att ansvaret för licens-och skyddsjakt nu tas över av länsstyrelserna. Förhoppningsvis leder det till att antalet vargar kan minska till en balanserad nivå som kan förenas med andra intressen. Samtidigt löser inte detta alla problem. Om handläggningstiderna för skyddsjakt blir alltför långa blir detta redskap verkningslöst. Här måste man lägga resurser för att få effekt.
Visst har vargen rätt att finnas, men när beståndet växer och sätter skräck i lantbrukare, allmänheten och jägare, måste åtgärder vidtas. Det innebär inte att man bör återuppta en slakt av vargar, där man med inhumana medel försöker utrota vargen. Däremot måste jägare och lantbrukare få bättre och effektivare metoder för att minska antalet vargar när det finns behov.
