Äganderätten till skogen kan inte tummas på för den som vill ha ett politiskt samarbete med Centerpartiet. Så enkelt och så svårt är det för den nuvarande regeringen. Begreppet närodlat är lika mycket en innehållsförteckning för Centerpartiet som det är en slagkraftig slogan.
Det nära, det brukade, det utvecklande. Var du än bor. I Sörmland. I Jämtland. I Blekinge.
Det finns röster – inte minst bland de partier som nu gärna vill ta stöd av SD i rikspolitiken – som påstår att Centerpartiet inte är landsbygdsfrågornas huvudparti. Tja, snacka går ju, men vad gäller en politik för en bred utveckling, hållbar tillväxt och framtidstro för landsbygdens näringar och samhällen, där är konkurrenternas ambitioner och rötter inte tillräckligt djupa.
Jord och skog, en hållbar närmiljö och det nära småföretagandets villkor, detta präglar C på ett sätt som inte andra partier har kraft till. Arvet från Bondeförbundets tid är inte bara historiskt, utan det sitter i ryggmärgen. Andra partier kan alltid försöka skrika högre i någon enskild fråga, typ: Skjut alla vargar! Stoppa all vindkraft! Större dieselsubventioner!
Men landsbygdsfrågornas helhet är större än så.
För Centerpartiets del är det ändå närmare till flera tidigare Allianskollegor i landsbygdsfrågorna, främst Moderaterna, än vad det är till regeringen. Det har inte så mycket att göra med Socialdemokraterna eller dess politik i nuläget. I huvudsak beror detta på att Centerpartiet och Miljöpartiet står för två raka motsatser i synen på jorden och skogen samt hur dess värden ska främjas.
Inte heller de utredningar som gjorts inom det tidigare januariavtalets ram har lyckats att bygga de broar som krävs – mellan skogsbruk och klimataktivism, mellan rätten att bo, försörja sig och leva nära vatten och rätten för andra att då och då hitta dit.
När Miljöpartiets språkrör Per Bolund, tillika miljöminister, gästade SVT:s Agenda i söndags visade han med eftertryck att inte förstår dem som driver och verkar inom skogsbruket. Ge dem lite pengar så får de låta bli att avverka, var budskapet. Det är väl naivt.
Den privata ägande- och brukanderätten är en grundläggande förutsättning för landsbygdens livskraft och utveckling. Min jord, min mark, mitt liv.
För många enskilda skogsägare är det så mycket av släkt- och familjehistoria som är inbäddat i dessa marker. När staten vill ta sig makten att begränsa brukandet – eller ta över just den skogen för att den har vårdats väl under generationer, det är ingen enkel transaktionsfråga. Det är en hjärtefråga.
Krocken mellan MP och C i skogs- och strandfrågorna är sannolikt inte anledningen till att näringsminister Ibrahim Baylan (S) nu väljer att avgå senare i höst. Men det är ett dilemma som mycket av den här regeringens framtid hänger på.