Vi är många som gick in i 2021 med tillförsikt, med längtan efter en tillbakagång mot normaliteten. Vaccineringarna är på gång och vi håller andan i väntan på att de ska börja få effekt. Det här året börjar dessvärre än så länge i samma läge som 2020 avslutades, pandemisituationen är fortsatt svår och vi står till och med inför allt tuffare restriktioner.
Efter att regeringen röstat igenom den nya tillfälliga pandemilagen kan nu trycket på många företag komma att öka ytterligare. Regeringens allmänna företagsstöd räcker inte till för vissa av de branscher som har drabbats hårdast. Nu finns även möjligheten för politikerna att stänga vissa verksamheter helt och hållet. Om den möjligheten till användning blir det så klart ännu svårare för dem som drabbas.
Det är därför välkommet att regeringen nu utökar stöden. Mellan januari och mars kan företag åter permittera sin personal upp till 80 procent, och ersättningen till de som haft minskad omsättning utökas till 90 procent. Det är positivt att dessa stöd kommer, men det finns också två stora problemen med detta. Dels kommer de sent, möjligheterna att söka borde ha funnits redan i höst, dels finns det risk att de inte kommer kunna betalas ut tillräckligt fort.
Regeringen satte i början av pandemin myndigheten Tillväxtverket som ansvarigt för att hantera företagsstöden, en myndighet som inte haft ett uppdrag av liknande omfattning tidigare och det har uppstått frågetecken längs vägen om vilken kapacitet verket har att lösa uppgiften. Hur lång tid det tar att få ut ersättning till dem som har rätt till det, är en del av den kritiken.
Några månader i handläggningstid är förståeligt om man tänker på att myndigheten, som aldrig har hanterat uppdraget tidigare, plötsligt ska börja leverera utan befintliga rutiner. Men det är också ett faktum att några månader kan vara skillnaden mellan liv och död för ett företag som blöder pengar när alla förutsättningar för dess verksamhet har förändrats fullständigt. Att det är lite tufft för Tillväxtverket att genomföra detta nya uppdrag duger inte för regeringen att hålla upp som skydd mot kritik. Det är ytterst regeringens ansvar och den måste kliva in och tillsätta mer resurser, mer personal och mer ledarskap om Tillväxtverket inte kan klarar av det som redan är.
Den handfallenhet som utbetalningen av stöden har präglats av, är bara ytterligare ett exempel på den allmänna kraftlöshet som präglat den svenska regeringens hantering av pandemin. Regeringen vet inte vems ansvaret är, den lämnar över frågan till någon som inte är mogen att hantera den och står sedan där och rycker på axlarna när de får frågor om varför det dröjer.
Detta gäller även de nya stöden. Dessa måste komma igång direkt och betalas ut fort. Både regeringen och ansvarig myndighet ta sitt ansvar för att uppgiften blir utförd.
Man kan också ställa sig frågan om det verkligen kommer räcka med dessa allmänna stödåtgärder. Det är uppenbart att vissa branscher drabbas så oproportionerligt mycket hårdare än andra av pandemin och det är fortfarande märkligt att man inte diskuterat särskilda riktade branschstöd mer. Politikerna får inte glömma bort att om de vill ha företag att beskatta även efter pandemin så måste de också se till att några överlever den.