Att medborgarna i ett land ska ha en trygg plats där de kan äta, sova och sköta sin hygien bör vara en fråga som alltid har högsta prioritet för både regering och kommuner. Men de senaste 50 åren har bostadsbristen varit ett av Sveriges största problem. Inte minst för de unga vuxna som befinner sig i början av sitt arbetsliv.
”Ung vuxen” är ett luddigt begrepp, men i Hyresgästföreningens rapport Unga vuxnas boende (2023) var definitionen 20–27 år. Var fjärde person som svarade drömde om att bo i en villa eller ett radhus. En lika stor andel ville helst bo i hyresrätt. En tredjedel ville bo i bostadsrätt. Resten ville bo på andra sätt.
Regeringens färska förslag om att höja bolånetaket till 90 procent gör varken från eller till för den som vill bo i villa på en liten ort eller i hyresrätt. Det är bara tolv år sedan den senaste moderatledda regeringen skapade just bolånetaket. De banker som erbjuder sina kunder att ta bolån bara får låna upp till 85 procent av bostadens värde.
Tanken är att ett höjt tak ska göra det lättare för unga vuxna att komma in på bostadsmarknaden och minska antalet privatlån. Men enligt statistik från Statiska centralbyrån är det inte bolånetaket som har ökat skuldsättningen kopplat till privatlån. Det är amorteringskraven som infördes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2016 och 2018.
Politikernas fokus på unga vuxnas boendesituation verkar bygga på en, antagligen omedveten, tanke om att alla ungdomars högsta dröm är att bo i en bostadsrätt innanför tullarna i Stockholm. Men det finns unga vuxna som vill bo kvar i Gnesta, Götene eller Gällivare. Och det finns unga vuxna som vill bo i hyresrätt.
De som väljer att bo kvar där de växte upp och börjar arbeta direkt efter studenten är en av de viktigaste grupper vi har i Sverige, i Sörmland. Många av dessa blir småföretagare. De bidrar till kommunernas tillväxt och attraktionskraft. Deras blotta närvaro i kommunen skapar jobb eftersom barn behöver barnomsorg, bilar behöver service och alla behöver handla mat. Dessutom har de en djupt rotad lokalkännedom som gör dem lämpade att engagera sig i lokalpolitik, föreningsliv och civilsamhälle.
De omkring 250 000 unga vuxna som bor utanför storstadsområdena behöver i stället ett reformerat strandskydd, enklare byggregler och mer flexibla lånevillkor. Bankerna måste återfå mandatet att skapa individuella amorteringsplaner. Detta bidrar till större förhandlingsmöjligheter för låntagaren. Alla dessa ungdomar får helt enkelt hålla tummarna inför slutet av februari, när en eventuell förändring av amorteringskravet presenteras.
Moderaternas gamla paroll “det ska löna sig att arbeta” handlar ju inte bara om vad som trillar in på kontot den tjugofemte. Det handlar också om att kunna välja var och hur man vill bo.