Det bidde inget extraval. Det bidde inte heller en M-KD-regering, men det bidde ändå en repris för regeringen Löfven. Åtminstone fram till budgetomröstningen eller till nästa års ordinarie val. Politiksverige har gått från högsommar till kylig vinterdvala på en knapp dag. Det politiska spelet är satt på paus för den här gången, men frågorna är många om vad som kommer ske i höst.

Miljöpartiet har meddelat att de inte accepterar sin egen överenskommelse med Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det är emellertid inte särskilt troligt att de ställer till med en egen regeringskris i höst, då de skulle bli en av de största förlorarna på ett sådant riskfyllt företag. Budskapet från inrikesminister Mikael Damberg (S) är att "tar man i hand så gäller det" (Omni, 7/7). Regeringsöverenskommelsen med C står fast, och till mångt och mycket är den enbart en fortsättning på det januariavtal som MP skrev under på 2019. Miljöpartiets trotsbeteende är en naturlig reaktion från en besviken medlemskår, men det bortser inte ifrån att de är i underläge till Socialdemokraterna och Centerpartiet.

För Centerpartiets del har regeringskrisen satt partiet i gungning. Januariavtalet är upprivet, vilket ledde till att C skapade den nya överenskommelsen om arbetsrätten, strandskyddet och skogen. Liberalerna har valt att lämna mittensamarbetet för att söka sig högerut. Ensam kvar i mitten står C som numera är det enda liberala partiet som inte vill ge inflytande till Sverigedemokraterna. Det är och kan bli en fördelaktig position i ett kommande val. C blir helt enkelt det naturliga alternativet för alliansväljare som inte vill ge makt till SD, men inte heller vill rösta på S eller MP.