Lågkonjunktur råder under 2023 och 2024, bedömer regeringen. Vårändringsbudgeten är en försiktig övning. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) oroar sig för inflationen och räntorna. Det är väl motiverade bekymmer, det är många hushåll som påverkas. Med stigande utgifter för vardagsvaror, transporter och för räntor, samt lönehöjningar som betyder minskade reallöner, formas en växande problematik vid såväl köksbord som i ett bredare samhällsperspektiv.
Regeringen räknar med negativ BNP-tillväxt. Lågkonjunkturer är besvärliga. Svantesson spår tre år av detta läge. Försiktigare hushåll slår mot såväl företagande och konsumtion, Företagen blir mer försiktiga med investeringar. Den utvecklingen slår också mot jobben. Det finns lättare lägen att vara finansminister i.
SKR, Sveriges kommuner och regioner, varnar för en svår utveckling. Alla regioner har det supertufft, kommenterade SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog i Sveriges Radios Studio Ett i slutet av mars. 17 av 21 har budgeterat med underskott. Hon pekade på ett kommande underskott på elva miljarder för regionernas del. Den största kostnadsökningen i detta är skulden för kommande pensioner. Eftersom dessa värdesäkras så räknas skulderna upp med prisbasbeloppet.
Det är inte så att det är lugna puckar i kommunerna, heller. Med minskande barnkullar de kommande tio åren generellt sett, riskerar centraliseringskrafter och storskalighetsanda att vinna mark. Det skulle i sin tur slå hårt mot lands- och glesbygd.
Det är hög inflation och fallande BNP. Det är kris. Men var är krispolitiken? som Centerpartiets Martin Ådahl formulerade det i sin kommentar.
Finansministern, som stödjer sig på Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, sänker inga arbetsgivaravgifter och avstår från att stötta regionerna ytterligare. Några extra pengar i vårändringsbudgeten blir det alltså inte, trots varningssignalerna. Regeringen har till råga på allt, gjort det dyrare att anställa unga.
Om inflationstrycket avtar något under de kommande månaderna kan regeringen ha lättare att gå fram med höjda statsbidrag till kommunerna i höstbudgeten. Men här får inte Svantesson bli för avvaktande. För när väl åtstramningarna inom sjukvården slår till, då drabbar det inte bara all den vård som behövs, utan också utvecklingsprocesser och rekryteringar till arbetsplatserna. Sådant tar tid att reparera.
Alla kommuner och regioner kan förstås öka sina intäkter i någon mån via höjda skatter, men detta har regeringen muskler att motverka. Om den vill. Med högre skattetryck för hushållen från 2024 skulle vardagsutrymmet för utgifter bli ännu smalare i redan krisande tider. Bättre är att placera om skattemedel där så är möjligt.