Den 8 december kom så beskedet: Staten och regionerna är överens om hur massvaccineringen mot covid-19 ska gå till. Ett mycket välkommet besked, då regionernas vaccinationsplanering fram till dess var allt annat än kommunicerad. Så sent som 4 december rapporterade SVT Nyheter att endast en region, Skåne, hade en färdigskriven plan för hur vaccineringen skulle gå till.
Att regionerna hade svårt att lämna besked hade inte minst att göra med att den mest centrala frågan, finansieringen, inte var avgjord.
Det var först 8 december när socialminister Lena Hallengren (S) kallade till pressträff tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som det blev klarlagt vad regionerna kan väntas få ersättning för. Överenskommelsen innebär att staten går in med totalt nio miljarder kronor, vilket inkluderar såväl kostnader för vaccin som för vaccinering.
Det var verkligen på tiden. Medan andra länder har rullat ut sina vaccinationsplaner ner på detaljnivå – Danmark presenterade sin i slutet av november – har Sveriges lyst med sin frånvaro. Åtminstone offentligt.
Regionerna har under året blivit något av pandemins syndabock, och så även denna gång. Nu, som många gånger dessförinnan, är dock kritiken för senfärdigheten felriktad. När statsminister Stefan Löfven (S) väl aviserade att vaccinet skulle bli gratis för alla svenskar, hade redan flera regioner som Halland och Kronoberg, hunnit fatta sådana beslut trots att finansieringen saknades. Sörmland fattade sitt redan för elva år sedan (SN 9/12).
Flera praktiska frågetecken återstår också för att regionerna ska kunna börja vaccinera riskgrupperna efter helgerna. Först ut är, enligt den prioriteringsordning som aviserats av Folkhälsomyndigheten, personer som bor på särskilda boenden för äldre, har hemtjänst eller bor med personer som har hemtjänst.
Men som SKR påpekat har regionerna i dag ingen laglig möjlighet att ta reda på vilka personer som har hemtjänst eller vilka som bor med dessa.
Hur snabbt Sverige kan vaccinera stora delar av befolkningen får också betydande konsekvenser. Som opinionsanalytikern David Ahlin påpekat i tankesmedjan Timbros nätmagasin Smedjan (8/12) är det inte bara hälsovinster som står på spel, utan den svenska ekonomin.
Banken Nordea spår i sin senaste prognos att ekonomin kan växa med 3,8 procent under 2021 och att arbetslösheten stannar på dagens nivåer. Men det är en kalkyl som bygger på att många svenskar vaccineras under första halvåret nästa år. Riksbanken har räknat ut att en försening kan kosta 25 miljarder kronor varje månad i förlorad BNP.
I Dagens industri (2/12) gick Nordeas chefekonom Annika Winsth så långt som att säga: ”Jag tror inte att regeringen kan sitta kvar om den misslyckas”. Hon kan mycket väl ha rätt i det, då kostnaderna för ett misslyckande är så stora.
Det som talar emot är att det knappast är första gången under den här pandemin som regeringen lyckas klandra någon annan för sina egna tillkortakommanden. Det kan mycket väl bli så att regeringen misslyckas, men att det till syvende och sist blir regionerna som får bära hundhuvudet även denna gång.