I dag ligger politikens fokus på smittskyddsinsatser och kampen mot sjukdomen covid-19. Samtidigt har de folkvalda i fem regioner behövt ta ställning till ansvarfriheten för den gemensamma varuförsörjningsnämndens arbete i samband med att en ny leverantör upphandlades.
I höstas blev det kaotiskt. Den nya leverantören Apotekstjänst klarade inte av leveranserna av förbrukningsmaterial – vilket inte minst synliggjorde en skriande brist på beredskapslager. Till saken hör att Region Sörmland, via egen försorg och lokal planering, var den region av de fem som klarade sig bäst vad gäller lagertillgång till förbrukningsmateriel.
Varuförsörjningshaveriet satte nämnden i fokus. Kritiken har varit hård. Så också revisionsrapporterna. De auktoriserade revisorerna från firman Ernst & Young levererade sin sammanfattning via fem besvarade frågor:
1) Har varuförsörjningsnämnden genomfört en ändamålsenlig riskanalys inför utformningen av förfrågningsunderlaget för upphandlingen? Svar: Nej.
2) Har förfrågningsunderlaget gett varuförsörjningsnämnden tillräckliga möjligheter att bedöma anbudsgivarnas möjligheter att uppfylla sina åtaganden? Svar: Nej.
3) Var den riskanalys som genomfördes efter tilldelningsbeslutet och innan distributörsbytet tillräcklig och ändamålsenlig? Svar: Nej.
4) Var den information som lämnades till de slutliga beställarna av förbrukningsartiklar om det kommande distributörsbytet tillräcklig och ändamålsenlig? Svar: Tillräcklig, men inte välgrundad.
5) Beror störningarna på förhållanden som varuförsörjningsnämnden hade bort kunna förutse eller befara, och som skulle ha kunnat åtgärdas eller beaktas? Svar: Ja.
Revisionsordförandena från regionerna Dalarna, Västmanland, Sörmland, Uppsala och Örebro ansåg ”att Varuförsörjningsnämnden allvarligt brustit i sitt ansvar genom att inte ha en tillräcklig styrning och kontroll av vare sig upphandlingen eller den efterföljande implementeringen med byte av tredjepartsdistributör.” Region Sörmlands revisorer avstyrkte att ge nämnden ansvarsfrihet för att den ”på ett allvarligt sätt brustit i sin styrning, ledning och interna kontroll vilket medfört allvarliga verksamhetsskador”.
I regionfullmäktige kom mer att handla om vilken av de två utsedda ledamöterna från Region Sörmland – den ordinarie eller ersättaren – som hade mest ansvar. Den ordinarie ledamoten bär mer ansvar än ersättaren. Att ersättaren aldrig tjänstgjorde med beslutsrätt är en faktor. Men med uppdraget ligger ett givet ansvar på samtliga representanter. Det står dessa fritt att vid behov larma om eller kritisera nämndens beslutshantering.
De valda revisorerna ska stå fria från partipolitisk polemik och så oberoende som möjligt bedöma hur de folkvalda har levt upp till kraven. De reviderade bör avstå från att anklaga revisionens företrädare för partiskhet. Regionrådet Monica Johansson (S) borde ha hållit tand för tunga. En sak är att bråka med oppositionen och Magnus Leivik (M). Men att anklaga en rutinerad regionpolitiker som Gustaf Wachtmeister (M) för att partipolitisera sitt uppdrag som revisionsordförande är en onödigt låg nivå.
Regionfullmäktige röstade till slut för att inte bevilja varunämndens ledamöter ansvarsfrihet. Beslutet togs av en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vård för Pengarna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Det beslutet framstår, allt som allt, som motiverat.