Här tas prover från ett vildsvinskadaver nära en väg i ett skogsområde i utanför Fagersta under utbrottet av afrikansk svinpest.
Vi glömmer fort, ibland alldeles för fort. Hur många minns vad som hände i trakterna utanför Fagersta ocn Norberg i höstas? Larmet om afrikansk svinpest i Västmanland? Ringer det en klocka? Om inte, då är det vettigt att friska upp minnet.
I Sörmland höll man andan. För den här sjukdomen slår hårt, inte bara mot vildsvinen som smittas eller de arma tamgrisuppfödare som kan tvingas avliva samtliga sina grisar. Faktum är att det förlamar hela bygder där svinpesten slår till. I det så kallade kärnområdet infördes totalförbud mot aktiviteter i skog och mark. I själva tätorten Fagersta fick folk en karta över vilka områden som det var tillåtet att vistas på.
I ytterområdet av den smittade zonen var det stopp för tävlingar, aktiviteter och motorfordon i skog och mark, inga hundar fick springa lösa.
Bekämpningen av smitthärden har varit framgångsrik. Häromveckan sköts det sista vildsvinet i det pestsmittade kärnområdet, drygt 10 000 hektar stort.
Ingen vill att den här situationen återkommer, någonstans, men risken är att det händer igen. Det betyder att viltförvaltningen i våra län har att stå i. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har markerat Södermanland som ett område med en förhöjd risk, både för introduktion och för etablering av afrikansk svinpest.
Det framgår också tydligt i planen för vildsvinsförvaltning i Södermanlands län 2022–2025, som länsstyrelsen har satt upp. Allt detta kanske låter byråkratiskt trist, men det är grundläggande för skydd ooch kontroll. Det behövs ett omfattande samarbete och god samsyn kring viltförvaltningen.
En växande vildsvinsstam vore allt annat än bra, även om det är bra mat.
”Vi tror på en långsiktig positiv utveckling av efterfrågan på vildsvinskött”, säger Camilla Bender Larson på Livsmedelsverket i ett pressmeddelande. Det kontrollerade köttet i handeln är inte farligt att äta. Men det finns andra risker att ta stor hänsyn till. Då talar vi om skadorna på jordbrukets grödor, och risker för trafikolyckor.
Den som färdas genom Sörmland på de tider när dessa djur är i rörelse är ingalunda omedveten om farorna. Det är massiva djur och det kan bli rejäla smällar. En och annan fastighetsägare i vildsvinstäta marker vill nog gärna slippa få tomten uppbökad gång efter annan. Det ska vara möjligt att föda upp utegående grisar. Därför är det så viktigt att myndigheter, markägare och jägare har goda samarbeten, rätt resurser och kan arbeta effektivt för att hålla nere stammen.
I Norge, har man valt att gå längre, där är målet att utrota vildsvinsstammen. Men kom då ihåg att det på den norska sidan handlar om ett par tusen djur. I Sverige finns upp emot en kvarts miljon vildsvin. Vi har att ta av – och det ligger i allas intresse att det också blir så.