För en utomstående är den ryska propagandan något totalt världsfrånvänt, som aktivt formar en förljugen bild av världen. Men det är inte samma sak som något ineffektivt. Många ryssar verkar ha köpt mycket av den propaganda som målar upp en ondskefull omvärld. 

I den hjärntvätten finns inget heligt. Under lång tid har Putin-regimen systematiskt och metodiskt baktalat det västerländska och även utländska krafter rent generellt. Ett antal besvärande och plågsamma delar av rysk-sovjetisk historia har successivt skrivits om, där försöken att återupprätta massmördaren Josef Stalin sticker ut.

Det stora fosterländska kriget – andra världskriget – bär fortfarande på stor kraft för den ryska självbilden. Motståndet och uppoffringarna i kamp mot de nazistiska horderna är en samlingspunkt i den stornationalism som Putin-regimen odlar. I detta är inga lögner för stora.

Så när regimen gick till militärt anfall mot grannlandet Ukraina, var det med en propaganda om ukrainsk ”nazism”. Allt som behövdes var en fiendebild – vilket i sin tur har format en bakgrund till de bestialiska dåd som ryska trupper begått mot ukrainsk civilbefolkning.  

I takt med de militära motgångarna i Ukraina har rysk propaganda i växande utsträckning övergått till att peka ut alla stater som har stöttat den ukrainska regimen som nazister och ett hot mot världen. I rysk propaganda-tv blir argumenten allt grövre, där även krav på kärnvapenangrepp poppar upp gång på gång. 

Sett till detta kan förstås en annonskampanj som pekar ut ett antal döda, kända svenskar som nazister framstå som en bisats. Men ett smädande av Astrid Lindgren och Ingemar Bergman – kända svenskar även för många ryssar – blir en del av den stora hjärntvätten. Även om vi må rycka på axlarna åt galenskaperna.