De senaste månadernas politiska dramatik har skakat om Ryssland. Fallet Navalnyj är orsaken till turbulensen och händelseutvecklingen är ett kvitto på att verkligheten ibland överträffar dikten. Oppositionsledaren Aleksej Navalnyj förgiftades i slutet av augusti och sedan dess har det politiska spelet varit i gungning. Ledningen i Kreml förnekar givetvis all inblandning i mordförsöket, parallellt med att ryska statsmedier har spridit lögner och ren desinformation för att försvåra kunskapssökandet om vad som faktiskt hänt.
Efter många om och men skedde något som ingen trodde skulle kunna ske. Den ryska säkerhetstjänsten, FSB, lurades till att erkänna mordförsöket. De blev även lurade av ingen mindre än offret själv, Navalnyj. Genom list och fiffighet lyckades Navalnyj på telefon lura en av FSB-agenterna till att prata ut om händelseförloppet. Inspelningen av samtalet laddades senare upp på Youtube, där det under loppet av några timmar hade setts av miljoner människor (BBC 22/12).
Navalnyjs förgiftning är emellertid ett av flera mordförsök mot oppositionen i Ryssland. Fenomenet är inte nytt, men dådet mot Navalnyj sker samtidigt som förtrycket och repressionen ökar i landet. I mellandagarna rapporterade Radio Free Europe om att tre av deras journalister, samt två människorättsaktivister blivit stämplade som ”utländska agenter” av det ryska justitiedepartementet (31/12). Att tysta journalister och aktivister är onekligen ett typiskt sätt för en autokrati att slippa oppositionellt motstånd och kritiska frågor. Sanningshalten i dessa statliga kategoriseringar är givetvis låg, men stämplingen ökar det sociala stigmat för journalister och humanitära organisationer att verka i Ryssland.
Ett talande exempel för den (icke) demokratiska situationen återfinns i en välspridd, rysk ”meme”. I bilden uppmanas ryssarna att inte köpa en ny kalender för 2021, eftersom de lika gärna kan återanvända sin gamla från 1937 som ändå är ”likadan”. Det specifika årtalet är ökänt som tiden då Stalins stora utrensningar var som värst. Att den liknelsen kan göras i dag visar onekligen att Ryssland går en alltmer auktoritär framtid till mötes.
Det är av största vikt att Sverige och Europa inte låter demokratifrågan dö i vårt grannland, även om det för tillfället ser mörkt ut. Hoppet är som bekant det sista som lämnar oss.