Ord är makt. Språk bär fram värden. Retorik syftar till att övertyga. Det är valår och då gäller det att ha koll på hur allehanda plakatbudskap ska präntas in. Många partier formar fraser som de egna företrädarna gärna ska upprepa om och om igen. Tydligast just nu är det hos Socialdemokraterna. 

Vi har sedan 2014 haft en regering med S som största parti. Ändå går partiet med statsminister Magdalena Andersson fram med en massa löften om att ”ta tillbaka kontrollen” och ”vända på alla stenar” i olika frågor. Inget är nyupptäckt eller outforskat.  

Vem har haft den demokratiska kontrollen under de senaste åtta åren? Vem har regerat? Vem har haft åtta år på sig att vända på stenar, gruskorn och löv? 

Fraserna försöker antyda att någon annan haft kontrollen och att någon annan har avgjort vad som har fått vändas på. Regeringen försöker ducka ansvar med ordlekar. Politiken är en rullstensås utan ände. Det hade varit ärligare att säga att man vill börja om med det som blev fel. 

Fast då erkänner regeringen ett misslyckande – och sådant går ju inte för sig ett valår. Och debattsäsongen har bara börjat.

Regeringsäktenskapet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet har slutat i en känslostinn och uppslitande skilsmässa. Men separationen är inte argument nog för att det största regeringspartiet ska få gå i opposition mot sig själv. Självklart kan S hävda att Miljöpartiet har varit jättedumma och stoppat Socialdemokraterna från att vända på den eller den stenen. Eller att januariavtalet har varit så jättejobbigt för att det på något sätt begränsade vad S ville ha mer makt över, men saknade väljarstöd för. 

Blicka bortom orden. Socialdemokraterna sökte makten och fick styra. Det må vara att lägga sten på börda, men ansvaret för den förda politiken ligger hos regeringsbildaren.