Ibland är det årsmöte för grinighetens grinighetsförening och tyvärr händer det oftare än vad årsskiften gör. Det senaste exemplet är från Finland. Där har ett antal filmklipp med statsminister Sanna Marin (S) hamnat i offentlighetens ljus. Filmsnuttarna visar någons privata festlighet för två veckor sedan, där statsministern dansar, ler och verkar vara glad i hatten. 

Sådant är förstås frestande för en politisk motståndare att ge sig på: en partajande statsminister kan vara en riskfaktor. Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra krävde raskt att Marin skulle drogtesta sig. Andra, bland annat en centerpartistisk politiker från Marins egen koalition, hojtade med. Den finska statsministern tvingades mer eller mindre att ta ett drogtest för att skydda sig från anklagelser. Vojne, vojne. 

En statsminister – eller uppsatt politiker med stort samhällsansvar – som återkommande hamnar i vilda fest- och mingelsammanhang kan hamna i trubbel och i osäkra situationer. Inte minst där illegala droger förekommer. 

Samtidigt bör vi kunna ha en ordning som ger ett utrymme också för en statsminister att delta på en privat kräftskiva. Ett medmänskligt utrymme att få dansa in natten på en kompisfest eller en födelsedagsbaluns, även om det inbegriper lite alkohol, behöver finnas. Vi ska komma ihåg att sådana tillfällen ges ytterst, ytterst sällan under en mandatperiod för den som vill sköta sitt uppdrag och tar nationella säkerhetsfrågor på allvar.

Varken en svensk eller finsk statsminister kan gå på privat fest utan att andra i den statsbärande organisationen står redo att agera i statsministerns ställe. Säkerhet och struktur är A och O. Men såväl Sanna Marin som Magdalena Andersson bör ha rätt att någon gång få släppa loss, ta en drink och dansa som om natten var lång och utan gränser.