Det var inte lÄngt ifrÄn att en regeringskris bröt ut lagom till riksdagens sommaruppehÄll för andra Äret i rad. Det hade inte behövt bli sÄ, men i affekt fick statsminister Magdalena Andersson (S) misstroendeförklaringen mot justitieminister Morgan Johansson (S) att handla om regeringen som helhet. En röst saknades dock för att fÀlla justitieministern, som dÀrför kan sitta kvar pÄ sin post.
Det blir ett passande slut pÄ en mandatperiod som gÄr till historien som en av svensk politiks rörigaste nÄgonsin. Mycket av den turbulensen har varit sjÀlvförvÄllad, för att inte sÀga onödig.
Mandatperioden inleddes med en osedvanligt lĂ„ng regeringsbildning â 134 dagar jĂ€mfört med det svenska snittet pĂ„ 22. Det berodde pĂ„ den gamla blockpolitikens utdragna död, som pĂ„gĂ„tt Ă€nda sedan Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen 2010. Till slut tvingade SD:s storlek Centerpartiet och Liberalerna att bryta upp Alliansen för att bli del av ett nytt regeringsunderlag. SĂ„ föddes Januariavtalet, med motivet att minimera ytterkantspartiernas (Sverigedemokraternas och VĂ€nsterpartiets) inflytande.
En effekt av Januariavtalet blev dock att Moderaterna blev Ànnu mer beroende av SD för att fÄ ihop sitt potentiella regeringsunderlag. Samtidigt var det ohÄllbart att tro att VÀnsterpartiet glatt skulle agera dörrmatta för liberala reformer för exempelvis friare hyressÀttning bara för att de drevs av en S-regering.
I stÀllet för att skapa en bred riksdagsmajoritet med en gemensam inriktning har den hÀr mandatperioden snarare gett ytterkantspartierna en mer central position i svensk politik Àn tidigare. En konsekvens av det Àr att de gamla politiska umgÀngesreglerna har kollapsat. SD har vÀckt misstroendeförklaringar tre gÄnger den hÀr mandatperioden, V och Nooshi Dadgostar har fÄtt regeringen att bryta borgfreden om pensionerna och vid ett par tillfÀllen har regeringen fÄtt styra pÄ oppositionens budget.
Det duger inte i ett kĂ€nsligt lĂ€ge som nu. Sverige behöver en regering med stabilt stöd i riksdagen. En sĂ„dan majoritet stĂ„r inte i nulĂ€get att finna till vĂ€nster, med partier som skiljer sig kraftigt Ă„t i synen pĂ„ sĂ„vĂ€l ekonomi som sĂ€kerhet. Samtidigt bör SD inte slĂ€ppas in pĂ„ Rosenbad. Under nĂ€stan hela sin tid i riksdagen har partiet företrĂ€tts i försvarsutskottet av ledamöter med ett gott öga till Kreml, och bara en dryg vecka innan den ryska invasionen av Ukraina kunde partiledaren Jimmie Ă
kesson inte vĂ€lja mellan Joe Biden och Vladimir Putin i SVT:s â30 minuterâ. SĂ„ dĂ„ligt omdöme bör inte belönas med regeringsmakt.
I de senaste opinionsmÀtningarna Àr det jÀmnt mellan blocken. Det Àr mycket möjligt att Àven nÀsta regeringsbildning blir lÄngdragen. Just dÀrför bör partierna vara öppna för nya lösningar. Till exempel skulle Centerpartiet och Annie Lööf kunna slÀppa fram en M-ledd dÀr SD inte ingÄr. Det skulle inte vara smÀrtfritt, men det skulle Ätminstone leda till en majoritet som lÀttare Àn dagens regeringsunderlag kan samlas bakom sÄvÀl en statsbudget som Sveriges Nato-ansökan. Men Àven andra partier behöver agera med ett öppet sinne. Det Àr vad Sverige behöver nu.