Överbefälhavaren Micael Bydén framträdande i TV4:s morgonprogram orsakade säkert en och annan spilld kaffekopp.
Allvarsamma budskap från Rikskonferensen för Folk och Försvar har det varit i många år. Som när förra försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow 2018 sade att försvarsberedningen konstaterar att ett “väpnat angrepp kan inte uteslutas” och att ingen kan bedöma krigsrisker med säkerhet. I år har budskapet landat mycket starkare både hos presskår och allmänhet. Att flera har sagt samma sak och med en mycket större tydlighet och konkretisering, det har väckt bredare reaktioner än någonsin tidigare. Ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), har passerat 1 miljon visningar på plattformen X och ÖB:s “var redo för krig” i TV4:s morgonprogram orsakade nog en och annan spilld kaffekopp.
Att det här budskapet kommer nu beror inte på att något har hänt i nyårshelgen som gör att ett väpnat angrepp står för dörren nästa vecka. Så andas. Men det kanske händer om tolv-arton månader, tre år eller fem år, eller förhoppningsvis inte alls.
Ingen kan med säkerhet bedöma krigsrisker.
Det vi däremot ser är att osäkerheten i världen ökar snabbt, samtidigt som vår förmåga inte ökar ens i närheten av vad som krävs. Vårt linjära tänkande (det blir väl ungefär som det har varit fast lite skillnad), vår ovilja att ta i målkonflikter och vårt beteende att inte fatta snabba och omfattande beslut begränsar oss. Vi har en förkärlek för utredningar och strategier som skjuter saker på framtiden. I stället behöver vi agera, raskt och beslutsamt.
I februari är det tio år sedan Ryssland angrep Ukraina med den illegala annekteringen av Krim. I tid sett är det ett helt första världskrig och ett andra världskrig, tillsammans. Vi har inte klarat att se tid som en ändlig resurs och en risk, något som lyftes av Bohlin (M) på scenen. Hela väst har samma problem. Vi kan inte snabbt nog ställa om vår vapenproduktion för att stödja Ukraina – och rusta oss själva. Vi är vår egen byråkratis logiks fångarm, och det måste vi snabbt ändra på.
Lika lite som någon i världen 1913 kunde förutsäga skotten i Sarajevo och första världskriget eller någon i januari 1938 kunde ha (mar)drömt om att beskriva de dramatiska kommande två åren, vet vi vad vi lever i för värld om ett par år.
Våra friheter och vår rådighet försvarar vi bäst tillsammans med likasinnade vänner. På bilden syns Ukrainas ambassadör Andrij Plachotnjuk, Storbritanniens ambassadör Judith Gough och Norges ambassadör Aud Kolberg.
Det kan bli krig. Det är på riktigt. Men du ska inte vara rädd och handlingsförlamad.
Ta kontrollen över det du kan styra över, se över din personliga hemberedskap så att du kan fortsätta att göra ditt jobb vad som än inträffar. Ta upp på din arbetsplats vad ni behöver göra, se över förråd och hur ni kan säkra elförsörjning vid störningar, för att ta några exempel. Prata med de förtroendevalda som du känner i kommunen och regionen, eller en riksdagsledamot om vad de gör för att göra Sverige tryggare och säkrare. Vi har inte tid att söla.
Det är så du ska förstå rubrikerna från de senaste dagarna. Omsätter du detta i handling på det sätt som du kan så bidrar du till totalförsvaret. För det som vi försvarar är våra friheter och vår rådighet – och vi gör det tillsammans med likasinnade vänner.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson (S) var en av talarna. I år har budskapen från Rikskonferensen Folk och försvar landat mycket starkare än tidigare år, både hos presskår och allmänhet