Det är – och ska vara - svårt för en högerliberal att ställa sig sida vid sida med ett invandringsfientligt parti som Sverigedemokraterna. Att vara värderingsmässigt höger i svensk politik är inte samma sak som att hysa en akut misstro omvärlden, mot andra språk, kulturer och religioner. Tvärtom. 

På söndag lär den här problematiken ännu en gång göra sig gällande för Liberalernas ledning. 

Ett moderatlett regeringsalternativ har för Liberalerna, historiskt sett, varit att föredra framför ett där Socialdemokraterna är störst. Därför fick partiledaren Nyamko Sabuni i våras partirådets stöd för bytet från januariavtalet till att ställa sig bakom Moderatledaren Ulf Kristersson inför 2022. Men det var inget ideologiskt frikort.

Högljudda och oförsonliga bråk upplevs på olika sätt, partikulturer skiftar. Inom L är det ofta liv i luckan. Men det gäller alltid att noga välja sina strider. 

När Nyamko Sabuni under SVT:s senaste partiledardebatt i migrations- och integrationsdebatten mot Centerledaren Annie Lööf kontrade med orden ”SKa du ta hit hela världen?”, då körde hon bryskt flera fingrar in i ett öppet och blödande sår inom de egna leden. Få eller inga liberaler bär på en idealbild av ett Sverige med skyhöga murar utåt. 

Partirådet gav Sabuni ett tydligt stöd för att luta sig mot Moderaterna även om det i detta ingår samtal med Sverigedemokraterna. Men det är inte samma sak som att L har valt att framöver varna för faran med allt främmande eller invandring som fenomen. Även om det må erbjuda ett fotfäste för att smeta överdrifter på Centerpartiet i den verbala stridens hetta. 

Andra liberala krafter är inte Liberalernas huvudmotståndare, vare sig nu eller i valet 2022.