Med Ostlänken ökar järnvägskapaciteten för framtiden.
Att bygga järnväg är dyrt för staten och skattebetalarna. Kostnaderna ökar dessutom konsekvent mer än beräknat. Investeringarna i Ostlänken genom vår del av Sörmland har stadigt reviderats uppåt. Kostnaderna för projektet Norrbotniabanan, mellan Luleå och Umeå, tickar också iväg.
Ostlänken är bra för styrkan i svensk infrastruktur, utmärkt för regional och storregional utveckling. Den ska öppnas för trafik om elva år – 2035 - och byggstarten ska vara i år. Nya resecentrum i Nyköping är redan på gång. Dubbelspåret genom östra Sörmland är en del i den tänkta utvecklingen av flygplatsområdet Skavsta.
Ostlänken är Sveriges just nu största infrastrukturprojekt och lär kosta mer än 100 miljarder. Den väcker känslor därefter.
Nya järnvägsspår behövs på ett antal håll i landet, men de behöver inte vara snabbast möjliga. Ostlänken är maxad till 250 km/t.
Stambanan för supersnabba tåg i 320 km/t mellan de tre största städerna i landet är struken. Häromdagen backade det sista partiet som har känt varma känslor för sådana byggprojekt, Miljöpartiet. Det är inget fel på snabba transporter, men kostnadsbild och omprioriteringar sätter gränser. Att Miljöpartiet nu vänder är slutpunkten.
Centerpartiet har redan tänkt om och snickrar på ett bredare Sverigelyft. De tre andra tidigare Allianspartierna liksom Socialdemokraterna har också bytt inriktning. Stora projekt måste byggas med brett politiskt stöd. Precis som MP-språkröret Amanda Lind konstaterar i partiets reträtt.
Den sammanlagda skulden för eftersatt underhåll i vägar och järnvägar är 80 miljarder kronor. Ytterligare 150 miljarder kronor behövs till redan beslutade vägar och järnvägar fram till 2037. Tågresandet beräknas öka med 50 procent till 2040 och bilresandet med 25 procent. Det är inte bara personer utan även ökande mängder gods som behöver forslas hållbart.
Vi befinner oss i en mycket orolig tid, med stora hot från krig och klimatförändringar. Det är viktigare att tågen går än exakt hur fort de kan gå som snabbast.
Svensk infrastruktur behöver rustas rejält. Det kräver också en god ordning för de markägare som berörs. Ersättningen måste uthålligt kompensera för det som går förlorat.
Våra järnvägar ska ha robusta förmågor, även när väder och andra förhållanden är usla, svåra och motiga. Sverige behöver ett lyft. Bara att byta 100 slitna spårväxlar kostar en halv miljard, men till given vardagsnytta.
Våra folkvalda måste prioritera utan att bli kortsiktiga och forma breda överenskommelser. Dessutom kräver vårt Natomedlemskap tydliga investeringar i utbyggd infrastruktur, väg, räls och sannolikt även hamnar och flygplatser. Håll i, håll ut.