Nyligen briserade nyheten att den brittiska charterjätten Thomas Cook går i graven. Minskad efterfrågan och hårdare konkurrens satte spiken i kistan för ett av de äldsta bolagen inom branschen. ”Charterdöden” diskuteras numera flitigt, såväl som att "flygskam" nämns som en avgörande faktor. Risken är dock stor att vi stirrar oss blinda på de enkla svaren i en komplex palett av svenskens semestervanor.

Svenskar har sedan den lagstadgade semesterns införande tagit varje chans att maximera den till fullo. Det var dock först på 1950-talet som charterresor erbjöds för första gången, till en då relativt liten publik. Flyget var dyrt och exklusivt, men mot slutet av århundradet kom lågprisflygen som på allvar drog igång charterindustrin. 

Charterresan är ett enkelt koncept, för företagen och för turisten. Bolaget anordnar flyg, transfer och hotell. På plats får resenären nästan allt serverat i form av mat och utflykter. Reseledarna talar till och med svenska. Det kan inte bli enklare eller tryggare att åka till solen och värmen. Detta busenkla koncept passar betydligt färre i dag än vad det gjorde förr.

Sedan millennieskiftet har det blivit enklare att bygga ihop sin egen utlandsresa. Före internetåldern var vi nästintill tvungna att boka utlandsresan via charterbolagens resebyråer. I dag lever vi med hela världen i våra telefoner, vilket sänker tröskeln till att boka semestern på egen hand. Konkurrensen är också större med flera flygbolag, hotellsajter och utflyktsmål. Priser pressas och alternativen är fler gällande transportmedel. Flyget konkurrerar med bilen, tågen och båten som har blivit allt vanligare i jakten på ett klimatsmart resande. 

I ett reportage i SvD (29/9) skrivs det att 17 procent av svenskarna anser att chartern är lite ”skämmig”. Paketresan är enkel och trygg, men kanske för intetsägande. Vår semester finns inte endast till för att vi ska slappna av och få lite sol på nosen, utan den är lika mycket en identitets- och statusmarkör. Semesterbilderna är lika viktiga som upplevelsen på plats. Fotona som tidigare placerades i fysiska album publiceras numera på våra sociala medier, och det som läggs ut där ”ska” vara filtrerat och inbjudande.

Utlandsresan har mer och mer blivit anpassad efter följarna bakom kameralinsen än för de faktiska semesterfirarna. Chartern är trevlig i sig, men den kanske inte alltid är lika ”instagram-vänlig” med sin massproducerade buffémat, standardbyggda pooler, billig taxfreesprit och 80-talsinredda hotellrum. Om semestern är den nya identitetsmarkören på sociala medier kommer troligen ingen att vilja identifiera sig med Stig-Helmer.

Om de i Sällskapsresan reste ifrån något så har dagens resenärer i allt större utsträckning valt att resa till något som passar i Facebookflödet. Konkursen av Thomas Cook är antagligen bara början på charterbolagens stora utmaning, att överleva i det nya århundradet.