Partier som vill minska pressen på hushållen har att räkna på skattesänkningar.
Med en moderat statsminister är löften om skattesänkningar något givet. Det är det partiets bärande identitet: att sänka skattetrycket. För att få utrymme att sänka skatter, är det få saker som inte är förhandlingsbara för en moderat. Nu finns ett Tidöavtal, exempelvis.
För Socialdemokraterna är sänkt skatt inget som prioriteras i vanliga fall. Annat tar överhanden. Blir det sänkt skatt på något brukar det vägas upp av höjd skatt på annat. Det är en av de mer traditionella konflikterna i svensk politik. Men i opposition samt inför risken att förlora val då brukar även S hitta argument för skattesänkningar. Som nu.
Inför höstbudgeten brottas och kohandlas det inom ramarna för Tidöavtalets fyra partier. Alla vill ha sitt, först. Moderaterna har under våren bland annat snickrat på ett sjätte jobbskatteavdrag. Greppet ingår sedan länge i det sunda som kallas arbetslinje. Folk ska få mer i plånboken och underlätta för fler arbetade timmar.
I onsdags trumpetade Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Mikael Damberg ut sitt förslag till sänkt skatt för löntagare, sjukskrivna och pensionärer. ”Vanligt folk” som S brukar säga. Ovanligt folk brukar då vara alla som får betala statlig inkomstskatt. Moderaterna anklagas nu för att bara gynna de som tjänar mer. Fast, att fila ned höga marginalskatter för läkare, piloter, professorer och civilingenjörer är också en sund del av arbetslinjen.
Det är avvägningen som är tricket. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har mycket att balansera.
En regering har också inflationen att ta hänsyn till. Med mer stigande räntor – Riksbanken har ju sitt uppdrag – får vi mer stressade hushåll, särskilt i storstadsregioner med skyhöga kvadratmeterpriser. När räntorna tickar uppåt blir utrymmet för konsumtion mindre för många, på ett eller annat sätt.
Ekonomin kommer att vara en viktig fråga för många väljare. Regeringen lär inte kunna gå fram med lägre skattesänkningar än vad Socialdemokraterna ser som rimliga.
Samtidigt har Tidöpartierna låst sig till andra löften som inte har levererats på. Det har lovats rundhänt med sänkta drivmedelspriser. Bara att pausa uppräkningen av punktskatter på drivmedel och el gör att miljarderna tickar iväg. En sänkt skatt på plastpåsar går på en halv miljard.
I andra änden ska det finnas resurser att rusta Sveriges svaga sidor. Totalförsvaret behöver betydligt mer i den tid som är. Det går inte heller att spara sig bort från skola och arbetsmarknadsutbildningar i en hård ekonomisk höst. Sjukvårdens regioner radar upp underskott – ett av de jämförelsevis tyngsta finns i Sörmland – och statsbidragen till kommunerna är inget smart sparområde för en regering som vill bli omvald.