Nu är rikspolitiken tillbaka från sitt sommaruppehåll. Riksdagen har öppnat igen och vi har fått se de första glimtarna av regeringens kommande höstbudget. Förutom att regeringen i praktiken kommer att höja skatten på arbete meddelades nyligen att man avser sänka skatten på snus. Skattesänkningen ska finansieras genom höjd tobaksskatt på cigaretter.
En som invände starkt mot detta var Helen Stjerna, generalsekreterare på A non Smoking Generation. I TV4-nyheterna beskrev hon förslaget som en katastrof för att det kommer få fler att börja snusa. Folkbladets ledarkribent Linda Westerlind uttryckte också kritik mot förslaget i texten “Vården går på knäna – då prioriterar regeringen sänkt snusskatt”. Rubriken sammanfattar en inställning som tycks vara ganska vanlig i de “mindre” politiska frågorna. Men det är orättvist att ställa ett stort strukturellt problem som vårdens finansiering mot en nästintill symbolisk sänkning av en punktskatt. De två frågorna är av helt olika karaktär och storhet. Dessutom blir inte något dåligt för att större utmaningar finns. Att argumentera så är att undvika sakfrågan.
Regeringen motiverar sin förändring av punktskatten med folkhälsanl. Även om tobaksskatten i dag redan är ca högre fyra gånger högre på cigaretter än snus menar man att skillnaden i skadeverkningar borde reflekteras mer i skattesatsen. Det här är en bra inställning. Bland de skadeverkningar man slipper om man byter cigaretten mot en prilla är lungcancer, kroniska andningssvårigheter och flertalet hjärt- och kärlsjukdomar.
Tur är det då att Sverige är det land i Europa som har lägst andel dagligrökare, bara sex procent jämfört med EU-snittet på 18 procent. Mycket talar för att det är snuset som står för en stor del av skillnaden. För vi sticker också ut bland länder som liknar oss, länder som inte har tillgång till snus. I Finland röker 10 procent dagligen, i Danmark 12 procent och i Tyskland så många som 22 procent. Samtidigt dagligsnusar cirka 15 procent av den svenska befolkningen.
Sverige är alltså ett ganska vanligt land sett till nikotinkonsumtion, men en utstickare sett till cigarettkonsumtion.
Regeringens förändring innebär därför ett stärkt incitament att byta från cigaretter till snus. Något som för många redan är en vanlig väg från den så skadliga tobaksrökningen. Hur många denna förändring lyckas påverkar är svårt att förutsäga. Men att effekten finns betyder att det, om än kanske på marginalen, minskar cancer och andra skadeverkningar. Det kommer nog inte synas i statistiken eller reflekteras märkbart i statsbudgeten. Men för de enskilda människoödena kan det i förlängningen spela en stor roll.
Ganska få saker är viktiga i jämförelse med de stora politiska frågorna. Men hur mycket hade våra politiker fått gjort om de resonerade så i alla frågor? Ibland kan också de mindre politiska frågorna få stora konsekvenser i de små sammanhangen.