Om Ukraina förlorar det hÀr kriget finns det inget Ukraina. Och finns det inte ett Ukraina stÄr andra lÀnder pÄ tur.
För ett Är sedan vaknade vi upp till nyheten att Ryssland hade gÄtt till storangrepp pÄ Ukraina. Kriget var inte nytt, men omfattningen blev ett chockartat uppvaknande för de som inte trodde att det var möjligt. För oss andra var det en bekrÀftelse pÄ det vi hade sett byggas upp under lÄng tid, bÄde i militÀrt och i propagandan.
Det Àr lÀtt för vissa att bortse frÄn att det ryska anfallskriget pÄbörjades redan 2014 med angreppet pÄ Krim och den illegala annekteringen. DÀrefter kom anfallet mot Donetsk och Luhansk. Men mellan 2015 till 2022 gick kriget gÄtt ned i intensitet. Frontlinjen blev statisk, men inte utan dödsoffer.
Det kollektiva vĂ€st missade chansen att göra det rĂ€tta 2014. Det misstaget betalar nu det ukrainska folket med i blod och lidande varje dag. Hur mĂ„nga hundratusen som stupat som offer för Kremls imperiedrömmar om att tillintetgöra Ukraina kan vi bara spekulera om. Men vi vet att utan det heroiska ukrainska försvaret; som pĂ„ Hostomels flygplats, det ukrainska folkets starka försvarsvilja och president Zelenskyjs beslut att stanna i Kiev som odödliggjorts med âThe fight is here; I need ammunition, not a rideâ sĂ„ hade historien sett annorlunda ut.
Europa hade varit i ett Ànnu farligare lÀge Àn att vara i det vÀrsta sÀkerhetspolitiska lÀget sedan andra vÀrldskriget.
PĂ„ den stora sĂ€kerhetskonferensen i MĂŒnchen i förra veckan konstaterade Finlands statsminister Sanna Marin det som mĂ„nga ledare inte vill bli pĂ„minda om. Om omvĂ€rlden hade reagerat starkare 2014 hade dagens krig aldrig skett. Marin kallade det för ett stort misstag och lĂ€xan Ă€r att lĂ€ra sig att inte vara naiv. Just vĂ„r naivitet tillsammans med skicklig rysk informationspĂ„verkan har hela tiden bromsat vĂ„ra reaktioner, dĂ€r vĂ„r rĂ€dsla för upptrappningar banat vĂ€gen för Kreml. Putin har inte behövt sĂ€tta upp röda linjer, det har vi sjĂ€lva gjort alldeles utmĂ€rkt. Ăven om vi nu passerar linjerna en efter en, med artilleri med lĂ„ng rĂ€ckvidd, stridsvagnar och i morgon kanske Ă€ven jaktflyg till Ukraina, sĂ„ kommer det hela tiden för sent för att omöjliggöra Rysslands fortsatta aggression.
Sanna Marins uttalanden i MĂŒnchen Ă€r den typen av klartext och sjĂ€lvrannsakan vi behöver göra pĂ„ ettĂ„rsdagen. DĂ€r frĂ„gan mĂ„ste vara vad gör vi i dag för att inte göra om gĂ„rdagens misstag.
Sanna Marin tÀvlar i statsministerkretsen om att vara Europas tydligaste regeringschef med sin estniska kollega Kaja Kallas. Det Àr symptomatiskt att den frÀmsta klartexten kommer frÄn yngre ledare utan gamla bindningar och mentala spÀrrar, samt frÄn lÀnder allra nÀrmast Putins hemstad Sankt Petersburg.
OcksĂ„ Kaja Kallas var i MĂŒnchen och varnade för att vĂ€st ska falla för Rysslands kĂ€rnvapenhot, att om vi ger Ryssland vad de vill ha för att vi Ă€r rĂ€dda sĂ„ kommer hotet bara tillbaka vĂ€rre i morgon. âUkrainas och Rysslands grannar Ă€r inte rĂ€dda, inte heller ska de lĂ€ngre bort vara rĂ€ddaâ, konstaterade Kallas och pekade pĂ„ att Rysslands aggressioner mĂ„ste brytas.
Det har vi ett kollektivt ansvar för. Om vi inte vill acceptera erövringskrig pÄ 2020-talet behöver vi göra Ànnu mer för Ukraina. Redan i dag.
En sak stÄr i alla fall klar pÄ Ärsdagen. Om Ukraina förlorar det hÀr kriget finns det inget Ukraina. Och finns det inte ett Ukraina stÄr andra lÀnder pÄ tur.
Ukrainas sak Àr vÄr, det som Ukraina försvarar Àr inte bara sin egen frihet utan ocksÄ vÄr frihet. VÄr uppskattning för detta saknar tillrÀckliga ord.