Livsmedelsverket är en av de myndigheter som behandlar småföretagare respektlöst.
Den 18 juni presenterades Småföretagarbarometern av Företagarna, Swedbank och Sparbankerna med det irriterande budskapet att politisk oförutsägbarhet är ett av landets småföretagares största orosmoment och tillväxthinder. Det är inget gott betyg för en regering som har hunnit bli varm i kläderna och levererat ett par luftslott på frihetens planhalva: ett danstillstånd som avskaffades och ersattes med en anmälningsplikt, en gårdsförsäljningsreform med så många hängslen och livremmar att svårigheterna vida överstiger möjligheterna.
Lägg nu till införandet av det så kallade ”Förenklingsrådet”, ett nytt beslutsorgan vid Tillväxtverket. Med ett stöd på tio miljoner kronor årligen ska det göra underverk – i ett land där 17 procent av landets företagare anser att det blivit krångligare att bedriva företag det senaste året och där 60 procent tror att det kommer bli ännu krångligare framöver (enligt en undersökning från Näringslivets regelnämnd i mars 2024).
Det är huvudvärk för regeringen och för näringsminister Ebba Busch (KD).
Som om det inte vore nog: ibland behövs inte ens regler. Ibland kan det vara otillräckligt att starta en laglig verksamhet och göra allt för att driva den enligt alla tillgängliga regler.
Det fick vinproducenten Shahram Soltani erfara, när hans verksamhet förbjöds utan förvarning av Livsmedelsverket. Soltani ville genom sitt företag återuppväcka den mångtusenåriga persiska vintraditionen, som sedan revolutionen år 1979 har varit bannlyst i ayatollornas alkoholfria Iran.
Med frysta druvor och en fabrikslokal i Gemla utanför Växjö skapades en druvdryck som både var persisk och småländsk. Succé på hyllorna hos Systembolaget. Fina betyg av internationella vinbedömare. Denna framgångssaga fortgick ända tills Livsmedelsverket fick för sig att Shahram Soltani inte fick kalla sina produkter för vin – och inte för något annat.
Det är ingen liten sak att återkalla flaskor från Systembolaget, slänga råvaror och stänga en verksamhet.
Sedan följde en snårig juridisk strapats, som ännu inte är avslutad. Livsmedelsverket beslutade en dag att produktionen skulle stoppas – med omedelbar verkan. Det är ingen liten sak att återkalla flaskor från Systembolaget, slänga råvaror och stänga en verksamhet. Efter ett par månader hade bolaget tillfogats ekonomiska skador om cirka tre miljoner kronor.
Shahram Soltani visserligen fick gehör hos förvaltningsrätten i Uppsala med sin önskan att domstolen skulle stoppa förbudet i väntan på slutlig prövning. Men detta skedde först efter att han tagit hjälp av juristerna vid Centrum för rättvisa. Ingenting hade då förändrats i bolagets sits eller i rättsläget.
En domstol har uppenbart lättare att bortse från den enskildes näringsfrihet och en småföretagares förlorade miljoner – så länge den enskilde inte har anlitat rådgivare. Det har inte alla råd med, eller möjlighet till.
Efter domstolens besked backade Livsmedelsverket från delar av sitt beslut och hänvisade till en ”olycklig formulering”. Myndigheter som agerar nitiskt i en mån som är olaglig, som inte backar när den blir ifrågasatt och som struntar i den enskilde småföretagarens situation, är inte något ”olyckligt”.
Det är bedrövligt.