Senare i höst kommer resultatet av utredningen om Sveriges internationella adoptionsverksamhet att presenteras. Det är hög tid att se över lagstiftningen. Vid upprepade tillfällen har brister vid internationella adoptioner blivit avslöjade. Från de kidnappade barnen i Chile till de senaste rapporterna om adoptioner som genomförs mot föräldrarnas vilja i Serbien har adoptionsindustrins baksida gång på gång blivit synlig. Att ena våra folkvalda politiker kring strängare regelverk för att säkerställa etiska adoptioner borde inte vara svårt.

Det nuvarande oetiska adoptionssystemet kan främja människohandel och bortförande av barn för att tillfredsställa efterfrågan på adoptivbarn som finns på marknaden. Detta leder till farliga situationer för de drabbade barnen och till att barn faktiskt kidnappas från sina familjer för att tillfredsställa rikare familjers barnlängtan. Att pengar byter händer i utbyte mot att barn byter hemland har hamnat i fokus istället för att säkerställa etiska processer.

I Sverige tog debatten om barnets bästa fart efter fallet "Lilla Hjärtat", där de biologiska föräldrarna tog livet av en flicka efter att ha återfått vårdnaden. Det är självklart att barn förtjänar bättre än vanvård som tillåts baserat på biologi. Ur ett internationellt perspektiv tar vi däremot oss stora friheter med barns framtid när vi försäkrar oss om att processerna har genomförts på ett etiskt försvarbart sätt. Kanske existerar en underliggande känsla av överlägsenhet, att man ändå vet bättre än föräldrarna som tvingas lämna bort sina barn i ett fattigare land, men det betyder inte att Sverige och andra rika länder inte har ansvar för att allt går rätt till.

Många adopterade vittnar om olika motgångar och svårigheter. Identitetsfrågor är även vanliga bland adopterade barn. Att formas av en annan kultur kan skapa svårigheter kring etnicitet, ursprung och samhörighet, särskilt om den nya miljön är långt ifrån deras biologiska rötter. Att lägga till en dimension av orättvisa genom att ifrågasätta om ens adoption till Sverige har varit rättvis och etisk adderar ett extra lager av svåra frågor.

Sverige och västvärlden visar på dubbelmoral när det gäller förvärvandet av adopterbara barn. Man markerar ofta mot bristande respekt för mänskliga rättigheter, men när det gäller adoptioner så verkar det inte vara några problem att samarbeta med länder som upprepade gånger har brustit i etik, moral, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Oavsett vad utredningen kommer fram till är vi skyldiga att sätta stopp för oetiska adoptioner till Sverige.