I en intervju med DN tidigare i veckan säger Scanias vd Christian Levin följande:
”Vi lägger halva FoU-budgeten på elfordon som ingen köper, och där behöver vi hjälp för att få lyft i affärerna. Men eftersom förbränningsmotorn finns så vill jag också se mer av biobränslen, och lägre skatt på dem. Det skulle ge en mycket bra miljöeffekt.”
Industrin går före, hittar lösningarna och frågar varför politiken sackar efter. Frågan är rimlig och svaret är dystert: den själlösa populismen kväver visionerna. Den går igen i Tidöavtalet och den präglade hela valrörelsen.
Behovet av omställning från fossila bränslen till fossilfritt och förnyelsebart är på allvar. Vi kan göra det utan att klä oss i aska eller ränna runt och piska ryggen blodig, men det går inte att vägra bejaka att förändringar kostar. När det går bra för Scania är det bra för Sörmland, på samma sätt som det är bra för Sörmland om det går bra för SSAB. Industrier som investerar i den stora omställningen är viktiga för hela vårt samhälle.
Svenska lastbilsjättar och ståltillverkare skriker inte efter att få bränna på med det fossildrivna. De har tänkt efter och agerar likväl på kommersiella grunder. Köparna förstår också, men de behöver kunna räkna hem vinsten med att skifta till det nya. Så länge det fossila är klart billigast – och politiken aktivt pressar ned just det priset – blir ekvationen nästintill omöjlig.
I årets valrörelse kom den breda fordonsflottans förändringsbehov helt i skymundan. Allt handlade om hur mycket billigare bensinen skulle bli – ”vid pump”. För en del partier kom löftena nästan som en befrielse från krav som man inte ville ha – framför allt inom det nuvarande regeringsunderlaget. För andra kom löftena om sänkta priser lite mer motvilligt. Men alla drog åt samma håll.
Så enkelt var det, och inte utan grund. Någonstans har hushållen ett kostnadstak, där vardagen blir omöjlig att räkna hem. Men, att bara pressa ned priset på det fossila är inte en stor seger och i nästa andetag baktala biobränslen, är inte framåtsyftande. Det går inte att både signalera till hushållen att omställningen inte längre är lika viktig och sedan ihärdigt påstå att ambitionerna ligger fast. För det är där regeringen just nu befinner sig.
Det behöver röjas väg framåt. Ta höjd för ändrad efterfrågan med hållbara produkter som kan vinna mark i hård global konkurrens. Elektrifieringen kräver självklart höga ambitioner och ibland en del svåra avvägningar. Att i detta avfärda biobränslen som nytta och möjlighet, vilket görs då och då, är självbedrägeri. Transportbehoven försvinner inte, de lär sannolikt öka. Svensk teknik och innovationskraft bör säkra sin plats i världsklass. I det skapande och det växande.
Levin ger inte något beröm till den tidigare regeringen, inte heller spar han på orden inför den regering som har tillträtt.
”Biobränslen måste gynnas och fossila bränslen straffas. Nu är det precis tvärtom. Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker”, säger Scaniachefen.
Han är inte opartisk. Självklart vill han och Scania tjäna pengar, men han samtidigt har han rätt. Omställningen finns på marknaden, men behöver en samhällelig styrfart framåt. Ju mer av det hållbara och utsläppsminskande som kan byggas och drivas fram på hemmaplan desto bättre. Då kan inte politiken i panik lägga i backen för att det tar emot och kräver mer kraft att fortsätta uppför.