När presentationerna av valutgångsundersökningarna offentliggjordes tidigt på valkvällen jublade Sverigedemokraterna, miljöpartisterna och Liberalerna likaså. De två sistnämnda av att till synes ha klarat fyraprocentsspärren, för MP:s del med större marginal än väntat. SD:s glädje var mer historisk, den markerade att partiet sannolikt hade passerat Moderaterna och blivit näst största parti.
SD-jublet var omfattande, trots att både TV4:s och SVT:s visade att Socialdemokraternas Magdalena Andersson hade ett större, om än spretigt, stöd för sin kandidatur jämfört med Moderaternas Ulf Kristerssons fyrpartisamling. Men valkvällen är som alltid lång.
Den stora omfördelningen mellan partierna verkar i första hand ha gått mellan näraliggande partier, men det är små marginaler som styr viktningen mellan Andersson och Kristersson. När mandaten fördelades och fördelades om under natten verkade det som att tyngdpunkten flyttade över mitten för att ge Kristerssons sida en liten övervikt.
När SD-ledaren Jimmie Åkesson talade till sina partivänner talade han om att bilda en majoritetsregering. Det blir i så fall Kristerssons första huvudvärk. För Liberalerna har lovat att inte stödja SD i regeringsposition.
I slutänden handlar det mesta om regeringsmakten. Vinner Kristersson den är motgången i väljarstöd mindre viktig och även nesan över att inte längre vara näst största parti lindras. I stället uppstår frågan hur SD som riksdagens nästa största parti ska hanteras.
När Kristersson samlade ihop sitt ”lag”, som han kallade det, var tanken att vara det ledande partiet före de tre övriga. Det blev inte så. SD växte ikapp och förbi. Det är ett partipolitiskt historiskt ögonblick i svenska val. SD jublade i natten, men det ger också ett annat utgångsläge. Man kan inte längre ducka mer besvärliga frågor där den egna positionen är suddig. Man måste utifrån detta försöka bygga relationer med andra partier, ibland på egen bekostnad.
Partiledaren Jimmie Åkesson kan förstås välja att peka ut Moderaterna som "lagledare", men då kräver det nog att detta sker inom regeringsförhandlingar. Och då är frågan om hur Liberalerna hanterar SD:s storlek och krav.
Till valnattens intryck ska läggas att Miljöpartiet alltså ser ut att ha gått betydligt bättre än väntat – sannolikt som en följd av positionen som uttalad motpol till Sverigedemokraterna. För Centerpartiets del har själva valspurten förbättrat läget jämfört med det som var före valrörelsens slutskede. Men valnatten visade likväl tydliga minussiffror på många håll, inte minst i landsbygdsmiljö. Ett flertal av de tidiga riksdagsvalsresultaten från de lokala distrikten i våra fyra kommuner pekade just i den riktningen. Som helhet kommer detta att leda till interna diskussioner om vägen framåt. Riksdagsmandaten på starka områden som Gotland och i Jämtland verkar ha gått förlorade. Sådant svider.
Det kan dröja ända till utlandsrösterna är räknade innan vi kan slå fast hur mandatfördelningen blir och viktningen i riksdagen. Men på valnattens senare timmar verkar första tjing landa hos Ulf Kristerssons lag, hur det nu formerar sig.
Den här ledaren på sn.se skiljer sig åt jämfört med vad som står i papperstidningen (12/9). Den har uppdaterats med de tillkommande resultaten efter pressläggningen 22.30 – och därmed skiftat ett antal slutsatser.