Det slog regeringen fast i sin livsmedelsstrategi häromåret. Många kommuner har gått betydligt längre än så med ekomål på uppemot 100 procent. 2030 ska inte en ärta komma från de 79 procent av Sveriges åkermark som fortfarande brukas konventionellt. 

I Bryssel har EU-kommissionen stämt in i ekokören. I maj presenterades ett strategidokument under rubriken ”från jord till bord” för de kommande tio åren. Dokumentet lär få stor betydelse även för svensk jordbrukspolitik framöver, för oavsett vilka mål som stat och kommuner sätter upp är svensk jordbrukspolitik på centrala områden gemensam med andra EU-länders. Till de viktigaste målen hör en kraftig ökning av ekologisk jordbruksmark, halvering av bekämpningsmedel och en 20-procentig minskning av gödsel. 

Hela strategin har saluförts under grön flagg – det är såhär EU ska nå klimatmålen och dit lär bönderna styras med jordbruksstöd som miljöersättningar. Om målsättningarna verkligen är till gagn för klimatet är dock mindre givet.

Att mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel, som svartlistas av ekologiska märkningar, leder till bättre och större skördar är vedertaget. Det är till gagn för klimatet, men att producera mineralgödsel är en energikrävande process. I livscykelanalyser som gör anspråk på att ge en helhetsbild brukar endast hänsyn tas till de utsläpp som sker. Utelämnas görs markens och grödornas kolinlagring, vilket forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tagit fasta på i en ny studie (ATL,8/7). 

När åkrar gödslas mer binder de också mer koldioxid. När forskarna gjorde fallstudier på två svenska växtodlingsgårdar kom de fram till att de blev kolsänkor – utsläppen blev alltså negativa när kolinlagringen togs med i kalkylen. För klimatets skull är det med andra ord inte givet att användningen av gödsel behöver minska.

Det som är bra för klimatet är dock inte alltid bra för Östersjön. Att gödsla mer än vad grödorna behöver leder till övergödning, men som en annan SLU-forskare, Kajsa Henryson, studerat i en nyligen publicerad avhandling är sambandet komplicerat, och såväl övergödning som klimatpåverkan beror till stor del på odlingsplatsen. 

Problematiken med övergödsling håller också på att minimeras genom digitalisering. Sensorer på traktorer och drönare leder till helt nya förutsättningar att optimera gödselmängder och det är i det närmaste omöjligt att tänka sig hur förutsättningarna för att bedriva jordbruk ser ut 2030. 

Politiken verkar dock redan ha bestämt sig för hur framtidens livsmedelsproduktion ska se ut. Oavsett ståndpunkt i sakfrågan – ekologiskt eller konventionellt – borde fler ifrågasätta när politiken inte bara sätter spelreglerna, utan väljer vinnare i en debatt som ännu inte är avgjord. Det är trots allt inte första gången som politiker satsar allt på fel häst.