Har du en bild av att Ryssland inte har drabbats av coronaviruset utan mer skickat hjälp till omvärlden? Att Kina har agerat resolut på hemmaplan och nu främst bistår andra länder i nöd? Den bilden vill de förmedla.
Det är skillnad på demokrati och diktatur. I människosyn, i öppenhet och utrymmet för kritisk granskning av makten, bland annat. Värderingskonflikten gäller även i en kris.
EU:s gemensamma förmåga i kris har lämnat mycket att önska när alla länder drabbas samtidigt. Demokratiska stater sluter sig hårt inom nationell sfär och nära krishantering. De kan inte, får inte och ska inte strunta i medborgarnas rättigheter. Sådant kan andra utnyttja. Detta understryks i rapporten Coronahjälp med flera syften, från tankesmedjan Frivärld, som verkar för "fria samhällen, fria individer och fria marknader".
EU och USA har skickat en hel del hjälp till andra pandemidrabbade länder. Diktaturer som Kina och Ryssland har också gjort det, men där det bakom gåvan finns en knuten hand, där problemen på hemmaplan döljs, tystas eller förtigs. Diktaturens säkerhetspolitiska intressen lindas in i det generösas paket. Där vänskapsband stärks för att i sin tur kunna skada andra allianser och samarbeten. Ett exempel är det hårt drabbade Italien, vars ledning även tidigare varit svagt för diktaturers flirtande. Och hjälpleveranser kan ge tillfälle att lägga beslag på skyddsvärd teknisk och strategisk information, militära såväl som industrihemligheter.
När det går snabbt, noterar rapporten, är de svenska medierna lätta att förleda. Diktaturers budskap återges lätt som om det vore en demokratis. För avsändaren blir det en lyckad PR-insats. Demokratiers krishantering kräver mer av värderingsmässig motståndskraft mot främmande makt.