Mitt under brinnande pandemi när vi uppmanas att vara restriktiva med nära kontakter med nya människor bestämde sig ett antal män att köpa sexuella tjänster av kvinnor i en lägenhetsbordell i Stockholm. De lyckades sedan med att bli gripna på plats. En av dem visade sig vara en känd tv-profil som själv gick ut och erkände brottet i sina sociala medier och i tv. 

Hans ovanligt patetiska utläggning om hur synd det är om honom fick just detta fall att skapa ovanligt mycket uppmärksamhet. Bara någon vecka senare tyckte en uppsatt kommunalpolitiker i Västsverige att det var en bra idé att upprepa samma misstag och blev även han gripen och avsatt från sina politiska uppdrag. 

Sexköp är onekligen ett av de brott som väcker mest uppmärksamhet i relation till hur allvarligt det är enligt straffskalan. Det triggar skvaller och snaskigheter. Allt blir såklart bara värre när kända personer är inblandade. Att media reagerar särskilt starkt på de senaste fallen är med andra ord inte konstigt, men likväl tröttsamt. 

Ett brott blir inte mer allvarligt för att det begås av en känd person. Man bör inte bedöma ett brotts allvar baserat på hur mycket man stör sig på förövarens attityd. De senaste veckorna har vi dock tyvärr sett hur etablerade politiker försöker rida på en populistisk våg och möta den här debatten med en del orimliga svar. 

Ett antal högt uppsatta socialdemokrater skrev en debattartikel i Aftonbladet där de bland annat vill höja straffskalan på sexköp. Även det återkommande förslaget från exempelvis Centerkvinnorna om att kriminalisera sexköp utomlands har återuppväckts. När drevet går på internet är det få som orkar argumentera emot. 

Det innebär dock inte att förslagen är rimliga. Sexköp är en viss typ av brott, det är inte gjort för att täcka in de betydligt svårare och allvarligare brotten trafficking och människohandel. Eller för den delen oaktsam våldtäkt eller sex med minderåriga. Dessa är separata och med högre straffskalor än sexköp och det är fullt rimligt att så är fallet. Man måste vara tydlig med att det finns skillnader och att fokus ska ligga på just de fall där det finns tydlig ofrivillighet och våld. 

Vad gäller detta med att lagföra människor för något de gjort i ett annat land där detta inte är olagligt så är det en viktig rättsprincip som vi absolut inte bör kompromissa med. Alla länder har rätt att bestämma sina egna lagar och länder äger inte sina medborgare. Om vi tycker vi har rätt att låta vår moral vara styrande för vad svenskar får göra utomlands, hur ska vi reagera på när polska kvinnor reser iväg för att göra abort? Eller när en man från Iran kommer till Sverige och går på gayklubb? 

Om vi verkligen vill stävja allvarligaste formerna av sexbrott, som trafficking, så finns det andra lagändringar som är bättre. Några förslag som tidigare förts fram av högt uppsatta jurister innefattar bland annat att se till att kvinnor utsatta för trafficking får bättre incitament att våga anmäla och samarbeta med polisen. Som att deras ägodelar inte blir konfiskerade, att de inte förlorar vårdnaden om sina barn eller blir utvisade om de väl vågar anmäla. Vill vi hjälpa de mest utsatta ska vi börja med att se till att våra system faktiskt är utformade för att göra just det, i stället för att skriva indignerade debattartiklar om kändisar.