Ju mer mineralgödsel som kan produceras i Sverige och inom vår demokratiska nära sfär, desto mindre utsatthet sett till omvärldsläget.
I en tid där diktaturer gör anspråk på att minska utrymmet för den demokratiska världen, kommer vår självförsörjning av livsmedel att vara en viktig motståndskraft. Sverige, EU och den demokratiska världen är i dag på många sätt invecklade i importsystem som bygger på produktion eller råvaror från stater som Kina och Ryssland. Det handlar inte bara om olja och gas, inte heller om billiga slit- och slängvaror – allt från prylar till kläder - som kan köpas via nätet.
Ryssland har invaderat Ukraina för att lägga det stora jordbrukslandet under sitt förtryck och eliminera den ukrainska identiteten i relation till den storryska. Det är brutalt blodiga imperiedrömmar som står Ukraina dyrt, men också kraftigt påverkar omvärlden i övrigt. Kina försöker med jämna mellanrum att i omvärlden tysta kritik mot dess diktaturfasoner, medelst hot eller antydningar till hot. Parallellt bygger den kinesiska regimen så kallade nya sidenvägar som inkluderar drag av nykolonialism, i flera stater i Afrika talas det som skuldsättningsfällor.
Att sitta inlåst i ett beroende av resurser som kan användas som påtryckningsmedel av en diktatur, är ett samhällshot. Ett flertal EU-länders beroende av rysk fossilgas för vintervärme är ett typexempel. Kreml använde makten över leveranserna för att driva upp energi- och drivmedelspriser – och med det finansiera krig och övergrepp i Ukraina. Det är gravt motbjudande på rent humanitär nivå, en orimlig svaghet rent ekonomiskt och säkerhetsmässigt.
Det är inte bara gas och olja som kan orsaka osunda beroendeförhållanden. På jordbruksområdet är också värt att höja blicken. Vi talar, på goda grunder, om ökad självförsörjning i Sverige för att stå pall för oväntade kriser, krig och katastrofer som slår ut eller kraftigt försvagar internationella transportkedjor. Därför är det så nyttigt med god tillgång till jämförelsevis närproducerad mat. Ett brett utbud av livskraftiga jordbruk är ett samhällsintresse, mat för och i hela landet.
Detta börjar redan med insatsvarorna till jordbruket. Makten över mineralgödseln var därför temat för ett intressant kortseminarium som Lantbrukarnas Riksförbund höll nyligen. Ju mer mineralgödsel som kan produceras i Sverige och inom vår demokratiska nära sfär, desto mindre utsatthet sett till omvärldsläget. För den som helst vill se utbredd frihandel är detta ett steg tillbaka, men robusta realiteter och funktioner måste styra. Kina den klart största producenten av gödningsprodukter i världen, följt av Ryssland, USA och Indien. EU har förvisso egen produktion, men behöver importera en tredjedel av sitt behov.
Höga gödningspriser i sig slår extra hårt mot matproduktion och matpriser i fattiga länder. I och med att Rysslands export av gödning är värdefull för många länder ingår den inte bland de sanktioner som infört på grund av Putin-regimens brutala överfall på Ukraina. Än så länge.
Sverige har potential att öka den egna produktionen av mineralgödsel och därmed minska behovet av import. Jämförelsevis stora planer finns för tre stora ingredienserna i mineralgödsel – kväve, fosfor och kalium, i Luleå, Boden, Örnsköldsvik och Skellefteå men också Helsingborg inom några år. Statliga LKAB är en av de stora aktörerna. Den här gödseln är lokalproducerad, baserad på avfall och del av cirkulär ekonomi. I många fall är det också fossilfritt.
Det är värt att notera extra att Ragnsells planer på att utvinna fosfat ur slamaska i Helsingborg åkte på ett bakslag i mark- och miljödomstolen i Växjö. Den produktionen skulle ha räckt till halva svensk årsbehovet. Verksamhetens utsläpp i vatten skulle vara försumbart, men strider samtidigt mot fastställda miljönormer. Kravet på nollutsläpp, baserat på EU:s vattendirektiv, ledde fram till ett nej för miljötillståndet, trots den givna nyttan med produktionen i sig. I vår avgörs överklagandet i mark- och miljööverdomstolen. Planerna på mer cirkulär produktion, vilket är bra, krockar med skarpa gränser för vattenpåverkan, vilket också är bra. Men rimliga avvägningar måste kunna göras. Målkonflikten gäller inte bara den här sidan av svensk vardagsproduktion, utan domen lär bli principiellt vägledande på många håll.
Om planerna för ökad produktion av mineralgödsel i stället faller väl ut kan Sverige inte bara producera tillräckligt för eget bruk utan också exportera. Fler länder slipper därmed buga sig för diktaturer. Den utvecklingen vore klart önskvärd – såväl samhälleligt som säkerhetspolitiskt.