Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt släppte igenom regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt det januariavtal som utgjorde grunden. Nu vill han sparka arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) med hjälp av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. 

Januariavtalet är vad det är, det kan inte Sjöstedt påverka, han fick inte vara med. Så vad ska ett parti som sitter inklämt på en vänsterkant göra? Svar: Bråka om en förändring där det knappt har börjat förhandlas om hur processen ska gå till.

Vänsterpartiet kan med hjälp av misstroendevapnet avsätta en minister, med hjälp av ovan nämnda partier. Torsdagens utspel är den muskelkraft som vänsterpartisterna har att samla ihop. 

Mellan hot och genomförande är steget dock långt. Jonas Sjöstedt har åtminstone visat att han har en stor varmluftsugn, för ångande utspel. Han fick nu tillfälle att säga både privatiseringskaos och kaosprivatisering. (Om kaos nu ska privatiseras, är det så att det hittills varit statens?) Effekten av att sparka en minister som knappt har flyttat in på Rosenbad, vore en tillfällig nesa för statsminister Stefan Löfven, inte slutet på januariavtalet.

Kritiken som M och KD har luftat mot förändringsprocessen, handlar inte om att utestänga privata företag från framtidens förmedlingsuppdrag. SD har också stöttat en avveckling av Arbetsförmedlingen för att släppa in privata aktörer. V vill bara stoppa regeringens arbete, inte vaska fram ett alternativ. 

Möjligen får vi en ny situation där V-ledaren får träffa S-ledaren bakom stängd dörr, och det talas lite löst om en lapp med minnesanteckningar som den ena känner till och den andra inte, ungefär som i senaste vinterns regeringsspel. Sedan säger Löfven att "Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet - och det ska tillföras resurser". Sjöstedt sitter still. Chockvågorna uteblir.