Vi lever i en tid där partier kan rösta emot sin uppfattning i en sakfråga bara för att slå mot motståndarens möjlighet att driva politik. Risken är att detta leder till pyrrhus-segrar, där vinnaren i slutänden förlorar för mycket för framtiden, är ständigt närvarande. Om sakfrågor aldrig spelar roll, lär politiken snabbt bli till ett spel där det destruktiva dominerar helt.
LO-tidningen Arbetet publicerade i fredags uppgifter om ett möjligt förslag för hur de minsta företagen på ett något enklare sätt än idag ska kunna säga upp en anställd av personliga skäl. Det vill säga när någon på allvar missköter sitt arbete. Exakt hur det här diskuteras inom utredningen vet vi inte. Arbetet med att ta fram förändringar i lagen om anställningsskydd är inte färdigt. Bland uppdragen ingår att ”utarbeta författningsförslag som särskilt för mindre företag innebär lägre kostnader vid uppsägning samtidigt som rättssäkerhet och skydd mot godtycke upprätthålls.”
Det gillar inte Vänsterpartiet. Sannolikt inte LO heller. Men sådan är politiken. Förändringar är ibland nödvändiga även om svensk vänster inte vill ha dem.
Till grund för utredningen ligger fyrpartiöverenskommelsen, januariavtalet, mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Där framgår att undantagen från turordningsreglerna ska utökas. Det sakpolitiska målet är att särskilt mindre företag ska få sänkta kostnader vid uppsägningar – och notera detta – ”samtidigt som rättssäkerhet och skydd mot godtycke upprätthålls”. Det är en beställning med både hängsle och livrem.
I en annan situation än den nuvarande skulle Moderaterna aldrig sänka en sådan reform. Inte heller Sverigedemokraterna verkar vara avogt inställda till en sådan förändring av Las. Men så har vi det där med taktik före sakpolitik.
Eftersom Vänsterpartiet inte vill ändra någonting som kan ge en arbetsgivare lite mer handlingsfrihet än i dag, hävdar V-ledaren att han är redo att lägga ett misstroendevotum mot statsministern. Till detta har såväl SD som M meddelat att det är viktigare att fälla regeringen än att förbättra arbetsmarknadslagstiftningen. Kristdemokraterna har inte heller några heliga kor kvar.
Nu dröjer det innan utredningens slutsatser blir till skarpt förslag i riksdagen. Men hota går ju – och Sjöstedt gör vad han kan. Så länge mullret bara är munväder är det av mer begränsat intresse. Men i nuvarande läge kan Jonas Sjöstedt lägga ett misstroendevotum mot statsministern som avskedsgåva - och driva fram ett extra val - när han lämnar partiordförandeskapet i vår. Till priset av att en ack så nödvändig modernisering av Las skjuts på framtiden.