Att alla inte behöver bo där de jobbar är bra också för samhället i stort. Fler kan hitta en bra hemmiljö och en god försörjning samtidigt. Det ”nära” på arbetsmarknaden finns längre bort än förr. Men det finns tyvärr svaga punkter.

När tågen påfallande ofta och på svårförutsägbar grund ställs in, då skadas pendlarsamhället och drivkrafterna för regionförstoring försvagas. Trots att smittskyddsåtgärderna under pandemin har öppnat för bättre möjligheter för vissa att jobba på distans, om det kniper. 

När tidiga morgontåg ställs in blir en av det storstadsnära pendlarlivets svagaste punkter uppenbar: beroendet av en kollektivtrafik som fungerar när det kärvar. Den senaste tiden har hundratals avgångar i det statliga SJ:s regi ställts in på grund av "personalbrist". Det är en omskrivning för stora problem med ett nytt planeringssystem. 

SJ förklarar att systembytet är komplicerat, men hävdar att det är en liten del av dess trafik som påverkas. Kristoffer Tamsons (M), ordförande för Mälardalstrafik, gör tummen ned och tycker att bland annat informationen har varit för dålig till resenärerna (SR 12/11).  

SJ har alltså skaffat in ett undermåligt system med stora inkörningsproblem. Det är för bedrövligt att svagheterna upptäcks först i full drift. Den som tror att statlig drift och kontroll av något är en sorts given garanti för ordning får därmed sina illusioner krossade. Igen.  

För den som har möjlighet att ta bilen i stället blir inställda turer ett irritationsmoment. För andra är följderna mer prövande än så. Om tåget ska vara en omfattande del av framtidens pendlartransporter, då måste det vara rejält rustat för att minimera egna svagheter – och dessutom konkurrera med en bilpark som då har ställts om till hållbart och kanhända även förarlöst.