Bellevue Hospital i New York är USA:s äldsta offentliga sjukhus, grundat 1736. Bellevue har varit med om såväl gula febern på 1790-talet som aids-epidemin på 1980-talet. Trots det har sjukhuset genom åren hållit fast vid sitt uppdrag: att aldrig neka patienter vård. Tvärtemot den stereotypa bilden av amerikansk sjukvård har Bellevues dörrar alltid varit öppna för oförsäkrade, papperslösa och hemlösa.
Inte ens Bellevue var dock förberett på den anstormning av patienter som coronapandemin förde med sig. I flera veckor har personalen omorganiserat sjukhuset: öppnat gamla avdelningar, gjort om kontor till sjukhusrum och lagt in nya sjukhussängar i operationssalar.
Trots mobiliseringen ser det ut som att sjukhusets resurser inte räcker till. ”Vi är på väg mot en situation där vi inte kommer att ha tillräckligt med respiratorer”, säger en läkare i en artikel i brittiska The Guardian (3/4) . ”Så många i vårdpersonalen blir sjuka. Och vi ransonerar fortfarande ansiktsmasker”, säger en annan.
Även i Sverige kan sjukvårdens kapacitet tänjas till bristningsgränsen. Regionerna har lyckats öka antalet intensivvårdsplatser från fjolårets 526 till 1039, men det är osäkert om toppen på den numera berömda smittspridningskurvan är nådd.
Vårdpersonal kommer därför med stor sannolikhet att ställas inför svåra val. Vissa patienter kommer att ges företräde till intensivvården och andra kommer att nekas. Flera medier har i högt tonläge rapporterat att äldre och multisjuka patienter kommer att väljas bort.
Sådana prioriteringar görs dock hela tiden inom vården; coronapandemin har bara gjort de gränsdragningarna extra påtagliga. Att inte ha en prioriteringsordning är också ett val. Det skulle innebära att vården inte tar hänsyn till vilka patienter som har störst chans att klara sig och leva ett värdigt liv efter tiden i respirator.
Hittills är överlevnadsgraden för patienter som intensivvårdas för covid–19 i Sverige hög. På Karolinska Universitetssjukhuset i Solna har 80 procent av intensivvårdspatienterna överlevt, jämfört med 50 procent i USA.
En förklaring till skillnaden kan vara att man gör olika bedömningar om intensivvård överhuvudtaget ska sättas in. I USA finns starkare drivkrafter att behandla patienter även om effekten är tveksam, eftersom vårdgivare får ersättning av försäkringsbolagen per åtgärd. I Sverige, där sjukvården är skattefinansierad och ersättningssystemet mer återhållsamt, tvingas vården göra skarpare prioriteringar.
På Bellevue hoppas man att vårdplatserna inte ska ta slut. Det har bara hänt ett par gånger i sjukhusets historia, som vid utbrottet av spanska sjukan 1918. De medicinska framstegen sedan dess gör det lätt att tro att sådana farsoter hör hemma i en annan tid. Men sjukvården kommer aldrig att kunna rädda alla patienter. Utanför Bellevue står nu ett tillfälligt bårhus som en smärtsam påminnelse om det.