Med pengar från EU:s havs och fiskerifond, via Leader Sörmlandskusten. vill Fredrik Johnsson som driver Trosa Fiskeri upprätta en pontonbrygga vid Uttervik (SN 15/8). Detta för att förbättra förutsättningarna för lokalt fiske, bidra till kortare transporter och utveckla näringen. Ambitionen är god. Förutsättningarna kunde vara bättre.
I våras visade lokaltidningarna Mitt i hur det kustnära fisket i Stockholms skärgård har drabbats av kraftiga fångstminskningar. Ett mer storskaligt trålfiske har tagit allt större utrymme. Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent i Stockholms län, förklarade för DN att "det är en avgörande faktor till nedgången av strömmingsbeståndet i skärgården. (…) Om båtarna lägger sig på fel ställe får det ödesdigra konsekvenser.”
Det rådande kvotsystemet har gynnat det mer storskaliga fisket på det mindre, de traditionella kustnära fiskarnas bekostnad. Men det fiske som kritiseras för att fiska ut skärgårdsvattnen på strömming och skarpsill har nyligen fått miljömärkningen MSC. (SR) Det bryter inte heller mot några regler och håller sig till kvoterna. Problembilden är alltså inte så enkel.
Här gäller det att hitta kloka avvägningar. En förändring som Gustav Andersson (C), regionråd med ansvar för skärgårdsfrågor i Stockholms län med flera efterlyser, är att gränsen för trålfiske flyttas ut från nuvarande fyra sjömil från kusten till tolv.
Fisket över hela världen har påverkats av en hög efterfrågan på fiskmjöl, så också Östersjön. Traditionell matfisk fångas för att bli till fiskmjöl som används exempelvis vid laxodlingar. Det sistnämnda, ska sägas, är ett område där det arbetas med att minska beroendet av vildfångad fisk och få ett mer hållbart foder.
”Det är fiskeföretagen som avgör till vilka de ska sälja sin fångst och indirekt vad den ska användas till", svarade landsbygdsminister Jennie Nilsson på en fråga om "industrifiskets negativa inverkan på det lokala fisket" från den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Elin Segerlind i maj.
Regeringen har dock möjlighet att via Hav- och vattenmyndigheten påverka spelreglerna. Är det så att det mer storskaliga fisket av sil och strömming även leder till kraftigt minskande bestånd av gädda, abborre och gös, då har balansen rubbats allvarligt. Myndigheten har gett Sveriges Lantbruksuniversitet ett uppdrag att reda ut hur det mer storskaliga fisket har påverkat strömmingspopulationen i Östersjön, ett steg i rätt riktning.
En annan faktor som lätt blundas för är antalet sälar och skarvar. Precis som det mer storskaliga fisket utgör dessa djur konkurrenter till det mer småskaliga fisket. Med mycket säl och stora kolonier av skarv minskar mängden tillgänglig fisk. Det behövs myndigheter som inte tvekar att godkänna jakt på säl och skarv när det krävs för att värna kustfisket.
Östersjön är ett känsligt innanhav, dess strömming, skarpsill och annan matfisk har utgjort ett skafferi för befolkningen längs dess kuster i tusentals år. Värdet av närfångad fisk, med kort transport från vatten till torg och butik, ska inte underskattas även för framtiden. Det behövs spelregler som långsiktigt bidrar till växande bestånd och långsiktigt hållbara förutsättningar inte minst för det småskaliga, nära fisket.