Kopiera och klistra in är den lata riksdagsledamotens försök att framstå som aktiv.
Under en bestämd period varje år får riksdagsledamöter lämna in fristående motioner. I år var det mellan 10 september och 4 oktober, och över 3000 motioner lämnades in. Ytterst få av dem kommer att bli verklighet, så ser det ut varje år. Förfarandet kallas den allmänna motionstiden, och påminner om en slags enorm förslagslåda för hela Sverige.
Nu har DN (18/11) plagiatgranskat motionerna som lämnats in i år, och avslöjat att det i många av dem förekommer långa stycken som saxats direkt från intresseorganisationer, Wikipedia eller debattartiklar författade av forskare eller andra debattörer.
Riksdagsledamöter misslyckas alltså med att leva upp till krav som ställs på högstadieelever: formulera om med dina egna ord, eller sätt citattecken kring det du citerar, och källhänvisa. Totalt handlade det om 57 ledamöter, av 349, som ställt sig bakom plagierade motioner.
Då är det värt att påminna om att riksdagsledamöter får väl betalt och jobbar heltid. Även om den allmänna motionstiden är en hektisk period för ledamöter och tjänstemän är avslöjandet skämmigt. Ännu mer pinsamt blir det när vissa av dem som ställs mot väggen bedyrar de att de visst skrivit texten själv. Trots att det rör sig om stora stycken som har upptäckts i ett dataprogram för att det ordagrant lyfts någon annanstans ifrån.
Som statsvetare Jan Teorell, professor vid Stockholms Universitet, konstaterar i DN: "Själva förekomsten innebär att man inte riktigt har satt sig ned själv och tänkt på vad det är man skrivit för något."
Det finns ett bättre alternativ till att lämna in en plagierad motion om man inte hinner skriva själv, och det är att inte lämna in en motion alls. De flesta förslagen blir inte verklighet ändå, men förfarandet försvaras som ett sätt för riksdagsledamöterna att driva opinion och föra upp medborgarnas problem på agendan. Då borde väljarna kunna lita på att förslagen författats av riksdagsledamöter som satt sig in i frågan – inte av Svenskt Näringsliv eller Naturskyddsföreningen.
Till råga på allt används motionerna ibland som mått på riksdagsledamöternas aktivitet. För de som lämnar in flest motioner brukar det handla om över hundra motioner, men då kan flera riksdagsledamöter skriva under samma motion och många sparas från år till år och skickas in igen. Det är alltså inte fråga om enskilda ledamöter sitter under en månad och författar en enorm hög med motioner på egen hand.
Innehållet i motionerna säger betydligt viktigare saker än antalet. När det rapporteras om knasiga riksdagsförslag – av typen döpa om flygplatser efter kända svenskar eller införa hunddagis i riksdagen – är det (nästan) alltid enskilda motioner det är fråga om. Journalister som vill granska representanterna i riksdagen gör bättre i att granska innehållet i än mängden motioner.
Det borde vara en fråga om kvalitet, inte kvantitet, och nolltolerans mot plagiat.