I helgen kablades nyheten om "Pandoraläckan" ut över hela världen (3/10). Med hjälp av miljontals hemliga dokument har grävande journalister lyckats kartlägga en mängd personer som har undvikit att betala skatt genom att dölja sina tillgångar i anonyma skalbolag i olika skatteparadis. Det handlar inte heller om ett fåtal personer. Enligt SVT:s Uppdrag granskning uppgår antalet svenskar som är involverade i granskningen till över 200 personer.

Frågan om hur man på bästa sätt ska bekämpa skatteflykt har blivit alltmer aktuell sedan journalistiska avslöjanden avlöst varandra de senaste åren, och de förmånliga skatteuppläggen för de digitala nätjättarna har blivit allmänt kända. Trots det har väldigt lite hänt för att motverka problemet.

 

När liknande uppgifter uppdagades efter "Paradisläckan" under hösten 2017 blev även det en stor snackis, men likväl lyste de politiska konsekvenserna med sin frånvaro. Det var ett kontinuerligt diskussionsämne inom internationella organisationer. Men det är först nu det börjar röra på sig inom området.

Förutom att medborgare går miste om en hel del skattepengar när företag och privatpersoner är verksamma i ett land men inte beskattas där, får det även konsekvenser som inte går att mäta i pengar. Sakta men säkert naggas förtroendet för skattesystemet, och i förlängningen även förtroendet för politiken, i kanten. Vanligt folk möts av ett skattetryck där man inte ens får behålla hälften av sin intjänade lön, men får samtidigt se hur betydligt mer förmögna personer undviker att bidra med sin förväntade andel.
 

Det finns dock sällan en enkel eller given lösning, särskilt inte när det handlar om så pass komplexa och globala finansiella strukturer. Att exempelvis Facebook undgår att betala skatt i EU-länder där företaget är verksamt genom komplicerade upplägg på Irland är inte olagligt. Olika typer av inskränkningar av den fria rörligheten för kapital skulle dessutom stjälpa mer än vad det skulle hjälpa medlemsländernas ekonomiska tillväxt i en sammanvävd ekonomi. 

I stället krävs det att fler länder samarbetar i större utsträckning. En idé som slutligen verkar leda till ett skarpt förslag är införandet av en global miniminivå för bolagsskatt. Det har länge varit en diskussion bland G20- samt OECD-länder. Nu tycks länderna slutligen ha kommit överens om att ta kliv mot ett mer lättöverskådligt system. I botten finns insikten att merparten av länderna och dess invånare förlorar på att den ojämlika fördelningen av skattebördan kvarstår. Enligt en forskningsartikel från 2018 beräknas EU:s medlemsländer dessutom vara de största vinnarna om den globala skatteflykten skulle hejdas.

 

För en liberal bör begränsningar av ekonomin inte ske på lättvindiga grunder. Men när en föråldrad och ineffektiv skattelagstiftning inte uppfyller sina tilltänkta ambitioner är det hög tid att täppa till kryphålen och stärka skattemoralen bland alla medborgare som gör rätt för sig.