Regeringen har en icke-agenda i mörka tider, byggt på ett spretigt avtal som drar åt olika håll. Så låter Kristdemokraternas kritik mot regeringen i samband med att det egna budgetförslaget läggs fram. Den här gången utan samsyn med Moderaterna.

Den nuvarande regeringens avtal med Centerpartiet och Liberalerna är förvisso något annat än exempelvis det som Alliansen samlade sig kring. En gemensam hållning byggd på en framförhandlad vision à la Alliansen ger mer av enhetlig agenda än ett januariavtal framförhandlat för att man måste och har mer än bråttom. 

En av januariavtalets tydliga effekter är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i samverkan med Centerpartiet och Liberalerna nu plockar bort värnskatten. Det finns goda skäl till att så sker (se ledare i SN 19/9). Höstbudgeten från finansminister Magdalena Andersson (S) innehåller mer sänkt skatt och jämförelsevis mindre av skattehöjningar. På en traditionell höger-vänsterskala ger detta en lutning åt höger.

För en opposition som vill stå till höger om de regerande, undantaget Vänsterpartiet, blir det då lite lurigt att hitta fotfäste. Till en början möttes bortplockandet av värnskatten av kritik från såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Sedan ångrade sig M. 

KD-ledaren Ebba Busch Thor har fortsatt att krama värnskatten. Pikant nog blir det så att hon nu vill se lägre skattesänkningar än vad regeringen föreslår. Dessutom drar KD till med en momsskattehöjning på 15 miljarder. 

Men Busch Thor kan säkert leva med det, minskat skattetryck är egentligen ingen hjärtefråga för partiet. Något liknande kan inte Moderaterna göra. Att sänka mest är en del av partiets DNA och än mer så när allt tankegods märkt Nya Moderaterna ska kastas ut.