Konkurshot är aldrig lätta att hantera. Det gäller även den larmsignal som kommit från Skavsta. Beskedet från flygplatsen huvudägare Vinci Airports är att den behöver ett stort borgensåtagande från minoritetsägaren Nyköpings kommun, upp till nio miljoner euro.
En konkurs vore förödande på många sätt, för jobben, rese- och transportsektorn, men även de samhällsstrategiska värden som Skavsta har. Det är inte enbart en plats för lågprisflyg och passagerartrafik. Skavsta är också en strategisk tillgång inom svensk krishantering. Senast bekräftat genom de så kallade vattenskopande flygplan – ”vattenbombare” – som stationerats här för att användas vid brandbekämpning. Den gamla flygflottiljen kan också tillföra militär nytta, vid specifika behov. Och för sjukvårdstransporter vid allvarliga händelser i vårt närområde.
Att det finns en välfungerande flygplats att tillgå i dessa trakter är ett regionalt och ett nationellt strategiskt intresse. Även om den stora flygplatsen söder om Stockholm – landets tredje största – har en utländsk huvudägare och att kommunen äger en liten andel.
Regeringen har trist nog visat sig ointresserad av Skavstas öde hittills, närmast på nonchalant grund. S+MP-regeringens fokus har legat på de flygplatser som är statens egna, inom bolaget Swedavia. Där har förstås staten ett särskilt ansvar som ägare. Men en vidare blick på helheten, på konkurrensförutsättningarna, borde regeringen ha visat sig förmögen att ha när läget är så pass kritiskt.
Flygplatsen i Nyköping har lite löst hänvisats till de allmänna krisstöden till företag, för allt från industrier till restauranger och butiker. Fast i slutänden handlar detta om mer än enbart det kommersiella. Regeringen har inte visat att den förstår det.
Framtiden för passagerarflyget i Europa och i världen påverkas inte bara av pandemin. Det finns också nödvändiga krav på att minska klimatpåverkande utsläpp. Oavsett om flygplatsen är statligt eller privat ägd. Dessa mer globala förändringsprocesser har vi bara sett början på.
Det finns ingen majoritet i Nyköpings kommunfullmäktige för att dra sig ur ägandet i flygplatsen, tvärtom. Det kommer inte att bli så att kommunen bara släpper ägandet som en het potatis och låter Skavsta gå under.
De folkvalda – och inte minst kommunledningen – behöver däremot sätta ned foten för vilket medansvar en minoritetsägare ska kunna ta. I det här fallet för att garantera ett stort banklån, under en mycket speciell kris. Bör kommunen bära huvudansvaret för ett borgensåtagande, trots att ägandet är en minoritet? Nog vore det mer rimligt att åtminstone dela den bördan lika.
SN-intervjun med flygplatsens vd Cédric Fechter innehåller ett akut krisbesked, men också en tydlig tro på vad som finns bortom hörnet (SN 4/3). Delar kommunledningen och fullmäktige den optimistiska framtidsbilden blir detta främst en förhandlingsfråga om fördelningen av ett borgensåtagande.
När kommunalrådet Urban Granström (S) talar om att ”säkra en framtida drift” och oppositionsrådet Anna af Sillén uttalar en ”fast beslutsamhet att agera för Skavstas bästa” är det med utgångspunkt i det som kommer med ägarandelen, 9,9 procent. Nyköpings kommun och dess skattebetalare har aldrig möjlighet att kompensera för eller ta över statens ansvar för stora krisinsatser på ett nationellt plan.