Det var några år sedan som vi blev påminda om hur det grova vapenvåldet tydligt hade klivit in i vår närmiljö. Inte bara genom mord och mordförsök, några år dessförinnan skrev vi om krogbränder och en inkastad handgranat i en restaurang. Allt satte fokus på två uppenbara problemområden: en brottslighet med låg tröskel för dödligt våld, samt den alarmerande stora tillgången till illegala vapen.
Regering, riksdag, polis och myndigheter har satt in särskilda resurser för att stoppa skjutningar och strypa tillgången på vapen i kriminella miljöer. I vår relativa närhet, i Eskilstuna, härjas samhället av skjutningarna. Men i Nyköping hade vi 2020 två uppmärksammade mord, ett vid Rosvalla och ett nära Långbergsskolan. Och under 2021 hade vi ett mycket uppmärksammat styckmord. Därefter har det varit relativt tyst.
Men så small det igen. En tids tystnad kan på så sätt vara förrädisk.
En tonåring skottskadades ytterst allvarligt sent på tisdagskvällen. Tämligen snabbt kom också ett besked från polisen om att två män hade gripits för mordförsök. Nyköpingspolisen agerade snabbt efter dådet. Det är viktigt. Detaljerna i det enskilda fallet lär fyllas på över tid.
De senaste tolv månaderna har vi haft ett flertal lokala mordförsök, om än utan skjutvapen: ett vid årsskiftet, ett i mars och ett i april. Skadorna hos offren skiftar.
Grova brott måste klaras upp. Polisen ska vara hack i häl, det ska vara svårt att komma undan även om inte själva dådet gick att förhindra.
Bara för att någon blir skjuten behöver det inte vara fråga om organiserad brottslighet, även om det påfallande ofta är så – sett till Sverige som helhet. Insatserna mot illegala vapen, vapenhandel, de kriminellas pengaflöden och den organiserade brottsligheten måste ha stor kraft, uthålligt över tid.
När det gäller skjutningar är grundproblemet just att alldeles för mycket illegala vapen är i omlopp. När tillgången är stor är det också högre risk att vapnen används.