I veckan kom den efterlängtade, och i vissa fall kanske lätt fruktade, skogsutredningen. Det låter byråkratiskt, men detta är en av de viktigare utredningarna på lång tid för den svenska glesbygden. Den har genomförts för att komma till rätta med en rad frågor som gällt bruket och förvaltningen av den svenska skogen, frågor som har skapat mycket konflikt mellan skogsägare och staten. 

Att utredningen äntligen är här är välkommet, men en spoiler redan nu är att den inte klarar av att svara på alla frågor som den var tänkt att behandla. 

Den svenska skogen har blivit alltmer eftertraktad, i takt med att miljöfrågorna har fått mer tyngd. Av skog kan man göra en rad förnybara material. Förutom trä, som vi nog alla tänker på först, bidrar skogen i dag till material för tyg, bioplast och biobränslen. Skogen är ju förnybar på så vis att den kan växa upp igen – och det gör den hett eftertraktad på en råvarumarknad som måste skärpa sig när det kommer till resursanvändande. 

Samtidigt har den miljödiskussionen även bidragit till att fler har höjt rösten om att mer svensk skog borde skyddas och avsättas som naturområde. Det säger sig självt att dessa två mål inte går ihop. 

En skarp konflikt har gällt den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ett initiativ från Skogsstyrelsen för att kartlägga den biologiska mångfalden i den svenska skogen. I klartext innebar detta att de skogsägare som tagit väl hand om sin skog och skapat stora naturvärden blev straffade för detta, när deras skog blev kommersiellt värdelös eftersom inga sågverk tog emot den som råvara. Detta skedde utan att skogsägaren fick någon form av ersättning. Ett liknande problem gällde för den så kallade fjällnära skogen. I praktiken infördes förbud mot avverkning för vissa områden, återigen utan att ägaren fick någon kompensation.

Detta har den nya utredningen konstaterat saknade rättslig grund. Därför ser det ut som inventeringen, som pausades vid årsskiftet 2018-2019 inte kommer att återupptas i samma form. Gott så, hela projektet var juridiskt svajigt från början och en black om foten på alla svenska skogsägare. 

Frågan om äganderätt har bara varit en del av utredningen. Den har behandlat över 50 frågor och är totalt på över 1 200 sidor. Det är med andra ord självklart att alla inte kan vara nöjda med alla delar av utredningen, och man bör lyfta fram de bra saker som finns.

Faktum kvarstår att skogsutredningen redan från början hade ett närmast omöjligt uppdrag. Inte bara för att den fick täcka så många olika frågor, utan för att det finns en fundamental intressekonflikt i svensk politik vad gäller miljöfrågor och skogens roll i dessa. De som tycker att naturen ska konserveras och bevaras och skyddas från mänsklig närvaro där fokus ligger på biologisk mångfald ställs mot de som vill bruka naturen, göra den till ett verktyg för människan och där miljöperspektivet snarare ligger på att minska koldioxidutsläppen. 

Det är inget enkelt val, men enda sättet att ta debatten på allvar är att erkänna att vi inte kommer kunna få allt på en gång och att det här också finns ett tydligt mänskligt perspektiv. Skogsbruk är en viktig näring för dem som bor i den svenska glesbygden. Dessa människors liv och möjlighet att försörja sig borde också vägas in.