Om föräldrarna fick bestämma skulle många fler barn få särskilt anpassade måltider i skolan. Så klart. Vad vi äter – och vad vi undviker att äta är mycket individuellt. Smaken är inte delad, utan snarare finfördelad om vi tittar på en större grupp människor. Ingen vill ha exakt samma som någon annan.
Det vi lagar i hemmet är oftast det som vi gillar och är ekonomiskt överkomligt. I de offentliga storköken behöver det vara maträtter som många kan acceptera, om än inte alltid älska. Så enkelt är det. Det går inte att detaljstyra maten utifrån varje enskilt skolbarns önskemål.
Ibland måste det till särskilda lösningar och det gäller framförallt vid födoämnesallergier. Barnets hälsa får inte bortprioriteras. Det krävs också ofta särskilda lösningar vid själva tillagningen utöver ingredienserna, för att minimera risken att individen ska fara illa. Alla förstår att detta också innebär en extrakostnad i verksamheten. Därför är det exempelvis extra viktigt att barn som har rätt till specialkost verkligen är anmälda som frånvarande om de inte är i skolan den dagen. Annars görs mycket jobb i onödan.
En annan sak är det som kallas anpassade måltider. Ett exempel är krav på speciallösningar för tillagat kött med hänvisning till religiös övertygelse – exempelvis fläskfritt eller blodfritt. Det finns inga krav på att kommunerna ska erbjuda detta, men går det att hänvisa till det vegetariska alternativet i stället. Den som vill äta veganskt kan nyttja delar av det vegetariska utbudet.
Skolmaten är föga förvånande inte alltid älskad, men det är en värdefull förmån att få mat i skolan. Det som serveras ska vara näringsriktigt och så gott det går också välkomponerat och vällagat. Ju fler elever som äter, desto bättre blir förutsättningarna för lärandet. Hunger är ingen bra pluggkompis. Och alla barn har inte de bästa hemförutsättningarna.
Samtidigt är det inte alls ovanligt med att barn och unga äter vissa saker och vägrar att äta annat, oavsett hur väl man argumenterar som förälder för att det är ”gott”, nyttigt och bra. Att det i hemmet görs egna specialanpassningar för att måltiderna i hushållet ska kunna vara alla till glädje, är en annan sak. Men så enkelt är det inte när det gäller offentliga måltider, den mat som lagas för väldigt många på en gång.
Det måste helt enkelt till mycket, mycket goda skäl för att få specialbehandling – inte minst för att det också kommer till en extra kostnad per måltid. Det är bättre att det exempelvis läggs större resurser på bra råvaror än att finansiera specialanpassningar för barn och unga som egentligen inte behöver det.
Därför ställer också många kommuner krav på att den som söker specialkost också ska ha ett intyg som bekräftar det medicinska behovet, däribland Nyköping. Det är viktigt att hålla fast vid. Att själva ansökan sedan inte ska vara utformad så att den är omständlig, svårhanterlig eller måste upprepas onödigt ofta, det är den andra kravsidan av samma mynt.